Målprogrammet 2016–2019

Vänsterns mål 2016–2019

Ett hållbart och jämlikt samhälle uppstår inte av sig själv. Till och med en stor förändring består av ett antal små handlingar. Det här målprogrammet består av förslag som kan genomföras omedelbart, om vi kan få majoritetens stöd för dem. När dessa mål uppnås, ökas välbefinnandet, miljöns och ekonomins hållbarhet, jämlikheten mellan människorna, friheten och möjligheterna till arbete och utkomst.

Den mer övergripande globala förändringen mot ett jämlikt och ekologiskt samhälle som vänstern arbetar för beskrivs i dokumentet Rödgrön framtid.

Vänsterförbundets värderingar definieras i partiets principprogram.  Vi vill befria mänskligheten från krig, förtryck, fattigdom och ojämlikhet. Samhället ska garantera förutsättningarna för ett jämlikt deltagande och möjligheterna till personlig utveckling. Friheten för var och en kan bli verklighet endast  i ett demokratiskt och jämlikt samhälle.

  • Låt oss ta framtiden i våra egna händer
  • Alla med på resan mot ett mer jämlikt samhälle
    • Rätt och möjlighet till arbete
    • Skatter enligt betalningsförmåga
    • Vi arbetar för basinkomst
    • Demokrati i stället för penningvälde
    • Jämställdhet och jämlikhet
    • Bildning, utbildning och kultur
  • Ett tryggt liv
    • Arbetet ska bli mänskligt
    • Social- och hälsovården ger trygghet
    • Ett rättvist klimatskydd
    • Mångfald i naturen
    • Alla ska ha ett hem och möjligheter att röra på sig
    • Vi skapar fred tillsammans

1. Låt oss ta framtiden i våra egna händer

Finland ska förbli ett av de bästa länderna i världen oavsett om man jämför det mänskliga kapitalet, den grundläggande utbildningens nivå, pressfriheten, företagsfriheten, befolkningens hälsa, konkurrenskraften eller den offentliga sektorns effektivitet. Vi har många möjligheter att göra saker bättre.

Under de senaste åren har Finland drabbats av utsiktslöshet och uppgivenhet. Oavsett om det gäller ekonomin, klimatförändringen, arbetstagarnas rättigheter eller utrikespolitiken möter vi krav på att vi ska foga oss efter de stora företagens, större ländernas eller EU-kommissionens vilja.

Massarbetslösheten, klimatkrisen, fattigdomen, försämringen av jämställdheten mellan könen, marknadsekonomins utveckling till finanskapitalism och den minskade mångfalden inom produktionen är problem som mänskligheten orsakat genom politiska beslut. Sådana problem löses inte av sig själva. Det kräver aktiv politik i Finland, i Europa och i hela världen.

Alltför många har börjat tro att förbättringar inte är möjliga, utan att det i stället är nödvändigt att göra nedskärningar i lönerna, pensionerna, studiepenningen, arbetslöshetsskyddet och tjänsterna. Detta trots att de övriga nordiska länderna har högre löner och fler anställda inom den offentliga sektorn än Finland.

Finansministeriets nedskärningskrav representerar den starkaste möjliga alternativlösheten och anpassningen. I ministeriets beräkningar gör staten inte ens några försök att ändra på den ekonomiska situationen. I stället gör staten nedskärningar i den offentliga konsumtionen i takt med att den privata konsumtionen minskar. En sådan ekonomisk politik skapar en självförstärkande recessionsspiral. Ju mindre människornas sysselsättning och inkomster är, desto mindre har de råd att sysselsätta andra.

En stat fungerar inte på samma sätt som ett hushåll eller ett företag. Staten betalar kostnaderna för arbetslösheten tillsammans med kommunerna och förlorar skatteinkomster i takt med att arbetsplatserna blir färre. Finland är i ett läge där de nedskärningar som staten gör snarare kommer att öka än minska behovet att ta lån. Nedskärningslinjen är ödesdiger både för arbetstagarna och företagen i Finland.

Utöver de ekonomiska ”nödvändigheterna” får ofta Europeiska unionen bära skulden för dåliga beslut. Även om en del av de dåliga besluten beror direkt på EU, har det gång på gång avslöjats att olika regeringar ofta bedrivit en egen dålig politik med hänvisning till krav som man inbillat sig att EU ställt. Ofta har Finland inte ens försökt förhandla fram bättre resultat, utan beslutat att ge upp redan på förhand.

EU ska byggas upp på en ny grund så att unionen skyddar människorna och välfärdsstaterna för skatteparadisekonomi och lönedumpning. I dagens läge tryggar EU främst de stora företagens möjligheter att förmå staterna konkurrera sinsemellan om var arbetskraften är billigast och företagens skatter är lägst.

Allra först måste vi reparera den gemensamma valutan, euron. Meningen var att euron skulle föra européerna närmare varandra, förena dem. I stället har den en motsatt effekt, då man blåser upp missämja mellan staterna genom att tvinga dem att ge eller ta lån till ohållbara villkor. Eurostater kan till och med hamna i en likviditetskris eftersom de inte kan bedriva en egen finanspolitik utan använder en valuta som styrs av andra.

Obalansen mellan olika stater är interna fenomen i euroområdet. Till följd av den ekonomiska krisen har nästan varje euroland försökt förbättra sin relativa konkurrenskraft genom att göra nedskärningar i människornas inkomster och den offentliga konsumtionen. När alla skär ned, minskar efterfrågan överallt, vilket innebär att länderna samtidigt också gör nedskärningar i varandras exportinkomster. Den onda spiralen blir ännu värre varje gång när den minskade exporten används som en motivering för nya nedskärningar. Europa konkurrerar sig internt till döds, trots att länderna i EU tillsammans kunde vidta åtgärder för att öka välfärden för oss alla.

Europeiska centralbanken har försökt stimulera ekonomin på samma sätt som de övriga stora centralbankerna, dvs. genom att öka mängden pengar i ekonomin. Det här moderna sedeltrycket har dock inte lett till någon större ökning av de sysselsättande investeringarna i realekonomin eftersom pengarna gått till att sköta den dåligt hanterade skuldkrisens konsekvenser. I den närmaste framtiden kan vi vänta oss en ännu större krasch än den tidigare, om den alltför stora banksektorn får fortsätta att spekulera på den övriga ekonomins bekostnad och om realekonomin inte stimuleras till exempel genom offentliga investeringar.

Inom den ekonomiska politiken ska man sträva efter full sysselsättning i stället för att enbart försöka maximera företagens vinster. Även finska företag gör enorma vinster just nu, men vinsterna pumpas ut till ägarna i form av utdelning i stället för att de skulle användas till sysselsättande investeringar. Så länge som efterfrågan inte blir större, leder stöden och skattelindringarna till storföretagen endast till att deras utdelningar blir större. En politik som siktar på full sysselsättning är också bäst för ekonomin eftersom tillväxten riktas till arbetsplatser som skapar välfärd i stället för att öka finansmarknadens osunda spekulation.

Världen förändras i en allt snabbare takt. Digitaliseringen och robotiseringen möjliggör en allt effektivare produktion med allt mindre arbetskraft. Enligt Världsekonomiskt forum WEF:s bedömningar leder robotiseringen till att industriländerna förlorar över sju miljoner arbetsplatser fram till slutet av detta decennium. Den nya tekniken skapar endast två miljoner nya arbetsplatser i stället.

Ökningen av arbetets produktivitet är ändå en fantastisk möjlighet för mänskligheten om vi sköter om att den leder till att arbetsbördan fördelas jämnt och arbetstiderna blir kortare i stället för att lämna en del av människorna arbetslösa, utan inkomster och med en känsla av att de inte behövs. Marknaderna ska inte få bestämma om framtiden, utan alla människor måste få vara med i samhället.

Nyttan av automatiseringen och den tekniska utvecklingen ska fördelas mellan alla, inte bara mellan dem som äger produktionsmedlen. Det är nödvändigt att stöda skapandet av öppna IT-ekosystem. Både inom den offentliga och den privata sektorn bör man upprätta  och följa nationella och internationella informationstekniska standarder och främja  skapande och användning av öppna källkoder, öppen data och öppna gränssnitt på ett användarvänligt sätt.

En långsiktig och ansvarsfull finanspolitik är inte bara den bästa sysselsättningspolitiken – den är också den bästa miljöpolitiken. Införandet av tekniska lösningar som är nödvändiga för att avvärja klimatförändringen och för mångfalden i naturen ökar antalet arbetsplatser inom planering, tjänster och produktion, om vi är bland de första som griper tag i denna möjlighet. Den befintliga industrin ska ges stöd så att den kan förnyas och minska sina utsläpp. Inhemsk närproduktion, cirkulationsekonomi och tillverkning som är inriktad på hållbarhet ska prioriteras före låglönearbete som slösar med naturresurserna.

Lönekostnaderna är lägre i Finland än i våra viktigaste konkurrentländer. Därför är det inte möjligt att lösa den ekonomiska krisen genom att dumpa lönerna i exportsektorn. Det är viktigt att möjliggöra en hållbar industriverksamhet och en ökning av arbetsplatserna i exportsektorn. Dessutom behövs satsningar på den inhemska sysselsättningen. Både de offentliga och privata servicesektorerna har stora möjligheter att öka människornas välfärd utan att belastningen på miljön ökar.

Samtidigt som tillväxten styrs mot en miljömässigt och socialt hållbar produktion behövs en ny kultur av delande i stället för girighet. Vi behöver välfärd och lycka i stället för det allenarådande pratet om ekonomisk tillväxt. Kultur och konst är viktiga i sig själva, men även deras ekonomiska betydelse betonas i takt med att arbetet automatiseras. Olika välfärds-, motions- och kulturtjänster får allt större betydelse både i ekonomin och som faktorer som möjliggör människornas välfärd. När vi sköter om att småbarnsfostran, den grundläggande utbildningen och social- och hälsovårdstjänsterna är högklassiga, mår framtidens barn och unga bra och får möjlighet att delta i samhället.

Demokratin ska vara viktigare än handelsavtal som begränsar den. Handelsavtalen, klimatfördragen och utvecklingssamarbetet ska konsekvent sikta på hållbar utveckling överallt. Arbetstagarnas rättigheter, klimatet, mångfalden i naturen, de offentliga tjänsterna och de mänskliga rättigheterna får inte längre underkastas världshandeln, som drivs av storföretagen

2. Alla med på resan mot ett mer jämlikt samhälle

I ett gott samhälle har alla rätt till bra utbildning, eget arbete och personlig utveckling. Alla har också rätt att delta som jämlika medlemmar i samhället. Jämlikheten och jämställdheten ska säkerställas genom lagstiftningen. Alla ska kunna påverka gemensamma ärenden demokratiskt i stället för att makten innehas av dem som styr storföretagen eller de politiker som de stöder.

Befolkningen i länder med jämlikhet och små inkomstskillnader är lyckligare än befolkningen i andra länder. Människorna är friskare och högre utbildade. Barndödligheten, brottsligheten och antalet fångar är lägre och problemen med narkotika och mental ohälsa är mindre. Små inkomst- och förmögenhetsskillnader är också god finanspolitik. Låginkomsttagarnas pengar går till konsumtion som skapar sysselsättning i hemlandet i stället för att strömma till skatteparadis.

Rikedom och fattigdom går i arv i samhällen där småbarnsfostran och den grundläggande utbildningen är ojämlika, där högskolorna tar ut terminsavgifter och där beskattningen gynnar kapitalinkomster och arv på löneinkomsternas bekostnad. Högerregeringens reformer för inte utvecklingen i en positiv riktning. I stället färdas Finland tillbaka mot 1800-talets klassamhälle.

Vänsterförbundet är ett parti för hela landet. Vi bär ansvar för utveckling av regionerna och för jämlikhet för alla medborgare. Den regionala ojämlikheten har ökat. För att bromsa upp denna utveckling behövs en regional politik som täcker hela landet och aktiv utveckling av de olika regionernas styrkor.

2.1. Rätt och möjlighet till arbete

Den rådande massarbetslösheten får inte accepteras. Varje människa som slagits ut från arbetslivet mot sin vilja är inte bara en mänsklig förlust utan även en ekonomisk förlust för samhället.

Finlands och Europas problem orsakas inte av välfärdssamhället. Tvärtom: välfärdssamhället möjliggör en framgångsrik samhällsekonomi. Krisen är värst i länder som har en svag offentlig sektor. Industrin börjar inte investera även om löner dumpas, sjukskötare sägs upp, tjänster skärs ned eller gemensam egendom säljs bort.

Finland har en topposition i jämförelser av konkurrenskraften i olika länder. Vi har tillgång till högutbildad arbetskraft som är förmånligare än i de övriga nordiska länderna och till och med jämfört med  industrin i Tyskland. Arbetets pris i förhållande till produktiviteten är fördelaktigt för företagen, och de gör enorma vinster. Finska företag kan dock erbjuda nya arbetsplatser endast om de tillverkar sådana produkter och tjänster på vilka det finns efterfrågan.

Staten ska för sin egen del stöda uppkomsten av nya arbetsplatser inom exporten särskilt med hjälp av ägarpolitik, forskning, produktutveckling och utbildning.

Finland ska satsa på forskning i cirkulationsekonomi, socialt och ekologiskt hållbar bioekonomi, energiteknik och förnybar energi och på produktifiering av forskningen för att skapa ny produktion och nya arbetsplatser. Högskolornas och forskningsinstitutens verksamhetsförutsättningar ska tryggas genom att öka den offentliga finansieringen. Finland når framgång i framtiden genom att investera i kunnande och forskning.

Jordbrukets verksamhetsförutsättningar ska tryggas. Ett livskraftigt jordbruk skapar också arbetsplatser i livsmedelsindustrin och på landsbygden i allmänhet.

De är nödvändigt att trygga att de offentliga tjänsterna får den finansiering och arbetskraft som de behöver för att fungera väl. Offentliga tjänster får inte privatiseras av ideologiska skäl. Den privata serviceproduktionen och den tredje sektorn behövs vid sidan av de offentliga tjänsterna, men deras uppgift är inte att ersätta eller konkurrera med de offentliga tjänsterna. Den offentliga sektorns verksamheter stödjer också en effektivare verksamhet inom industrin och de privata tjänsterna. Dagvård som produceras offentligt och en rätt till dagvård som garanteras alla ger föräldrarna möjlighet att arbeta.

Den nordiska modellen har också skapat en grund för jämlikhet mellan könen särskilt genom att erbjuda kvinnor arbetsplatser och ekonomisk självständighet. De anställda inom den offentliga sektorn i Finland är välutbildade och de bästa experterna på sina arbetsuppgifter. De måste ges makt att påverka arbetets innehåll och förbättra tjänsternas kvalitet.

Beskattningen ska stöda sysselsättningen, inte ett liv på kapitalinkomster. När de övernationella storföretagens kringgående av skatterna stoppas får de inhemska små och medelstora företagen möjlighet att nå framgång och skapa sysselsättning. Miljardstöden till företagen ska riktas så att de stödjer den inhemska sysselsättningen.

  • Forskning och utveckling utnyttjas för att bygga upp ny industriell verksamhet som stöder sig på servicelogistik och gör övergången till en ekologiskt och socialt hållbar ekonomi snabbare. Utvecklingen och spridningen av grön teknik främjas målmedvetet genom stark naturvetenskaplig kompetens, digitalisering och robotisering.
  • Låginkomsttagarnas utkomst förbättras. Höjningen av skatterna och nedskärningen av stöden till låginkomsttagare har försämrat köpkraften och gjort arbetslösheten värre.
  • Skolor med inomhusluftproblem, slitna spår, vägar och broar repareras och trafikinvesteringar tidigareläggs. Skäligt prissatta bostäder byggs. Projekten ska inledas nu, när det finns mycket arbetskraft som saknar arbete och det är förmånligare att bygga än under ett uppsving.
  • Kommunernas personalbrist åtgärdas och tjänsternas kvalitet förbättras genom att öka det statliga stödet. Skolorna, daghemmen, äldreomsorgen, barnskyddet och de övriga social- och hälsovårdstjänsterna behöver en tillräcklig personaldimensionering som motsvarar arbetets kravnivå och mängd och klienternas faktiska behov.
  • Upphandlingslagen ändras så att man vid offentliga upphandlingar alltid måste ta hänsyn till miljömässiga, sociala och regionala aspekter och så att sysselsättningen av personer i en svår eller utsatt ställning på arbetsmarknaden ges stöd. Sociala företag gynnas.
  • Då offentliga tjänster upphandlas från den privata sektorn, ska arbetena konkurrensutsättas i tillräckligt små delar så att lokala småföretagare kan producera tjänsterna i stället för övernationella storföretag.
  • Staternas och kommunernas policy för IT-anskaffningar ändras på så sätt att de i princip upphandlar nya programvaror som har öppna källkoder och öppna gränssnitt. Det skapar ny småföretagsverksamhet och nytt arbete och kunnande i Finland. Det håller också kostnaderna under kontroll och förebygger leverantörsfällor.
  • Försäljningen av vår nationalförmögenhet för att amortera skulder stoppas. Statens egendom ger en avkastning som är mycket högre än den ränta som staten betalar på skulderna.
  • Statens ägarpolitik ändras så att den blir aktiv och stöder sysselsättningen och säkerställer att centrala industriföretag behåller sin produktion och sina huvudkontor i Finland. Solidium upplöses.
  • Nya statsbolag grundas och de befintliga statsföretagens verksamhetsmöjligheter utvidgas till exempel genom att köpa de regionala elnäten till Fingrid.
  • Samhällets långsiktiga nytta utses till huvudmål för ägarstyrningen av statsbolagen. Vi godkänner inte företagsledarnas jakt efter extra ersättningar genom snabbvinster. I statsbolagen utvidgas ledningens belöningssystem så att de omfattar hela personalen på lika villkor.
  • Kommunalt ägda nätverk för el, fjärrvärme och vattenförsörjning är naturliga monopol som ska förbli i kommunernas ägo.
  • Anställda ges rätt att lösa in ett företag som hotas av konkurs eller nedläggning eller en av dess enheter till exempel med hjälp av ett lån med statsborgen.
  • Möjligheterna till fortbildning, påbyggnadsutbildning, examensinrikta fortbildning och grundläggande utbildning utökas för människor i alla åldrar. Den yrkesinriktade vuxenutbildningen och utbildning på jobbet utökas.
  • Att personer med funktionsnedsättning får anställning i avlönat arbete och tas med i pensionsskyddet och företagshälsovården ska införas som standard.
  • Möjligheterna för arbetslösa att utbilda sig på arbetslöshetsunderstöd ska fortsättningsvis ges stöd och underlättas.
  • En aktiv sysselsättningspolitik bedrivs och tillräckliga resurser för det reserveras. Tillräckliga anslag för startpenning och lönesubvention säkerställs och flexibel användning av grunddagpenningen som en del av den sysselsättningspolitiska lönesubventionen görs möjlig.
  • Kommunernas resurser och skyldigheter i fråga om sysselsättningen av långtidsarbetslösa utökas.
  • Stöd till storföretagen ska flyttas till mikroföretag samt till små och medelstora företag.
  • Den offentliga förvaltningen ska förnya sin verksamhet med system som utnyttjar digitaliseringen och den nya tekniken. Digitaliseringen får inte leda till att tjänsternas tillgänglighet eller kvalitet blir sämre. I samband med digitaliseringen av tjänster görs en oberoende bedömning av reformens effekter på tjänsternas tillgänglighet och kvalitet.
  • För de nya arbetsmarknader som uppkommer på webben ska stiftas lämplig lagstiftning i syfte att övervaka dem. Arbetstagarens rättigheter ska tryggas på dessa arbetsmarknader.
  • Den information som den offentliga förvaltningen producerar och informationen om beslutsfattandet ska i princip publiceras som anonymiserade data via öppna gränsytor.
  • Som nya verktyg på den digitala arbetsmarknaden ska införas fördelning av arbetet med hjälp av digitala lösningar, arbetstidsbanker, beskattning, social trygghet, beskattning i realtid och ett mer flexibelt genomförande av basinkomsten.

2.2. Skatter enligt betalningsförmåga

Favoriseringen av dem som får stora kapitalinkomster genom att kapitalinkomster beskattas separat ska upphöra och alla inkomster ska beskattas med en enda enhetlig progressiv skattetabell. På det här sättet blir skatteunderlaget bredare och enklare. Samtidigt minskar kringgåendet av skatter.

I vänsterns modell är årsinkomster under 10 000 euro skattefria. Det innebär att många förmåner inte beskattas. Då slipper man flytta pengar fram och tillbaka mellan stödtagare och staten. Höjningen av beskattningens nedre gräns gynnar låg- och medelinkomsttagare och ger konsumtionsefterfrågan på hemmamarknaden en stark stimulerande impuls.

Minskade inkomstskillnader är bäst för den ekonomiska tillväxten även på lång sikt. Skatteåtstramningarna ska riktas till områden där de orsakar minst skada för ekonomin och skattelättnaderna till områden där de ger störst nytta. Värdepappershandeln på börsen ska beskattas.

Vi förbättrar köpkraften också inriktat genom att sänka mervärdesskatten för skatteklasser som omfattar bl.a. mat, restauranger, läkemedel, böcker och prenumererade tidningar, idrotts- och motionstjänster, persontransporter, inkvarteringstjänster, kultur- och underhållningsevenemang, första försäljning av konstföremål och olika kulturersättningar. Genom detta kan vi inrikta konsumtionsefterfrågan på inhemskt arbete och särskilt på konsumtion som är hållbarare med tanke på miljön.

Finska staten går varje år miste om miljarder euro i skatteinkomster till följd av skattesmitning, aggressiv skatteplanering och grå ekonomi. Övervakningen av den grå ekonomin och sanktionerna och straffen ska stramas åt och lagstiftningen reformeras. Finland ska med hjälp av sin egen och EU:s lagstiftning stoppa skatteflykten till skatteparadis. Om skatteintäkterna uppbars till fullt belopp skulle statsbudgeten visa på ett överskott.

  • På årsinkomster under 10 000 euro uppbärs inte skatt. Grundavdraget höjs och samtidigt avlägsnas förvärvsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen och pensionsinkomst- och studiepenningavdragen i statsbeskattningen. Kommunerna ersätts till fullt belopp för förlusterna.
  • Den separata beskattningen av företagens utdelning, som favoriserar de förmögnaste ägarna till olistade företag, avvecklas.
  • Den separata kapitalinkomstbeskattningen, som favoriserar dem som har stora kapitalinkomster, avvecklas. Alla inkomster beskattas jämlikt i en enda progressiv tabell.
  • Skadlig skatteplanering görs klart olaglig och möjligheten att kringgå skatterna genom försäkringskuvert, holdingbolag, koncernskulder och motsvarande arrangemang avlägsnas.
  • För gruvindustrin införs en brytningsavgift. Hälften av avgiftens avkastning går till placeringskommunen och hälften till en statlig gruvfond som ska grundas för utbildning och utveckling av miljövänligare green mining-verksamhet.
  • Rätten att dra av försäkringspremierna för frivillig pensionsförsäkring i beskattningen avlägsnas.
  • Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag kompletteras med ett krav om etisk placering.
  • Samfundsskattesatsen höjs omedelbart till 22 procent. Vi tar som mål att Finland stegvis övergår till en enhetlig europaomfattande samfundsskattesats på 35 procent, som motsvarar nivån i USA.
  • Finländska småföretagare ges stöd genom att höja den nedre gränsen för momspliktig försäljning från 10 000 till 25 000 euro och den övre gränsen för skattelättnad från 30 000 till 39 000 euro.
  • En 30 procents källskatt införs på dividenderna på förvaltarregistrerade aktier.
  • En förmögenhetsskatt införs.
  • En Windfall-skatt och en bränsleskatt för kärnkraft införs. Med dessa skatter driver staten in de oförtjänta vinster som gamla kraftverk gjort genom utsläppshandeln.
  • Företagens skattestöd minskas och stöd som är skadliga för miljön avvecklas.
  • Kommunalskatten utvidgas till att omfatta kapitalinkomster genom att uppbära en genomsnittlig kommunalskatt på kapitalinkomsterna till staten och dela ut avkastningen till kommunerna som en del av utjämningssystemet.

2.3. Vi arbetar för basinkomst

Varje medborgare måste kunna lita på att samhället garanterar dem en tillräcklig basinkomst om de blir arbetslösa, drabbas av överraskande livsförändringar eller misslyckas i sin affärsverksamhet. Det nuvarande grundskyddet upplevs ofta som komplicerat, passiverande och deprimerande.

Vi måste stegvis övergå till ett basinkomstsystem där grundtrygghet delas ut till alla som är permanent bosatta i Finland. Statsstödet minskar med beskattningen när inkomsterna ökar. Det innebär att inkomstöverföringarnas belopp i sig inte förändras radikalt, men att systemet blir klarare och mer rättvist.

  • Det första steget mot en basinkomst är att grundskyddet under arbetslöshetstiden, folkpensionen, de lägsta sjuk-, faderskaps-, moderskaps- och föräldrapenningarna, hemvårdsstödet, studiepenningen och startpenningen för företagare höjs till 800 euro per månad, varefter det här förenhetligade grundskyddet binds vid förtjänstindex.
  • Skyddsandelarna för mottagning av arbete, dvs. rätten att förtjäna små inkomster utan att gå miste om arbetslöshetsförmånen, höjs.
  • Företagare garanteras rätt till arbetslöshetsskydd en månad efter att företagsverksamheten upphört.
  • “Lex Soininvaara”, som skär bort 20 och 40 procent av utkomststödet för ungdomar, upphävs omedelbart.
  • Tvångsarbete under täckmanteln av ”delaktighetsfrämjande socialskydd” accepteras inte. Basinkomsten kopplas inte till det delaktighetsfrämjande socialskyddet eftersom det skulle innebära att basinkomsten i praktiken endast omvandlas till låglönesubvention.
  • Nedskärningarna i det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och i arbetspensionerna återkallas.
  • Social kreditgivning införs i alla kommuner och skuldrådgivningens resurser tryggas.
  • För att minska överskuldsättning åtgärdas oskäliga indrivningsförfaranden och strängare lagstiftning om småkrediter införs. Personlig konkurs möjliggörs.

2.4. Demokrati i stället för penningvälde

Genom globaliseringen av marknadsekonomin, avregleringen och den okontrollerade skatteparadisekonomin har förmögenheten koncentrerats i allt färre händer. De 62 rikaste människorna i världen äger lika mycket som den fattigare hälften av världen sammanlagt. Den rikaste procenten äger mer än återstående 99 procent.

Marknadsekonomin har utvecklats till finanskapitalism där beslutsfattarna i olika länder slår hjälplöst ut med händerna och kräver att vi anpassar oss till den övernationella konkurrensen genom att sänka skatterna och foga oss efter de stora företagens vilja. I den här konkurrensen har inhemska små och medelstora företag knappast några stora möjligheter till framgång.

Demokratin har blivit alltmer skenbar, när välståndet och makten koncentreras i allt färre händer. Problemet är inte enskilda giriga människor utan det självförstärkande systemet som orsakar allt allvarligare kriser.

I Finland har det blivit allt vanligare att göra upp offentliga budgeter på så sätt man först fattar beslut om utgifternas belopp och först därefter utreder de funktionsmässiga förändringar som behövs för att det ska vara möjligt att hålla utgiftsramen. Detta gör beslutsprocessen mindre demokratisk. Vänsterförbundet arbetar för metoder där beslut om budgetens funktionsmässiga innehåll och mängden av tillgängliga anslag fattas samtidigt.

Finland och de övriga nationalstaterna är inte hjälplösa inför den globala finanskapitalismen på riktigt. Vi kan genast stifta ett antal lagar som förhindrar att kapital strömmar ut från Finland till skatteparadis. Här hemma kan vi satsa på stimulerande åtgärder som skapar sysselsättning, och vi kan också göra våra egna beslutsprocesser mer öppna. Samtidigt ska Finland göra allt för att EU med hela sin kraft bygger en hållbar värld, i stället för att vara en del av problemet, som i dag.

Reformer för att öka bredden och djupet av de demokratiska beslutsprocesserna ska genomföras på olika ställen och på olika plan. Vänstern förhåller sig i princip positivt till alla medborgaraktiviteter, oavsett om de riktas till officiella kanaler för påverkan eller handlar om medborgarnas egna initiativ.

All information som den offentliga förvaltningen producerar och all information om beslutsfattandet ska publiceras som anonymiserade data via öppna gränssnitt. Medborgarorganisationer, företag och andra delar av den offentliga förvaltningen kan använda och komplettera den distribuerade informationen. Detta möjliggör nya medborgartjänster och former av demokratiskt deltagande och skapar en ny gemensam resurs för skapande företagsamhet.

Den offentliga förvaltningen ska systematiskt förnya och öppna sin verksamhet med system som bygger på ny teknik och nya former av arbete. Systemen ska bygga på öppna källkoder, förverkliga en enhetlig arkitektur och stödja öppna gränsytor. Detta sparar licenskostnader och ger också besparingar genom att verksamheten effektiviseras när processerna blir enhetligare. När utrustningarna kan användas en längre tid får vi kostnadsbesparingar samtidigt som det ekologiska avtrycket blir mindre.

  • Obligatorisk landspecifik finans- och skatterapportering för företag utses till ett av Finlands viktigaste mål i EU. När informationen är öppen ska vi också säkerställa att skatterna alltid betalas till det land där resultatet görs.
  • Makt som i idag innehas av EU-kommissionen flyttas till Europaparlamentet, och parlamentet ges självständig motionsrätt. För Europeiska centralbanken föreslås rätt och skyldighet till begränsad lånegivning direkt till medlemsstaterna i förhållande till deras storlek.
  • Främjande av tillväxt och sysselsättning utses till Europeiska centralbankens primära uppgift – också genom centralbanksfinansiering, beroende på konjunkturläget.
  • Eurons strukturella problem ska omedelbart tas upp på EU:s beslutsagenda.
  • Finland ansluter sig till de länder som förbereder en finansmarknadsskatt. Skatten ska göras så heltäckande som möjligt, men i det inledande skedet räcker det med en mindre grupp av deltagande länder.
  • TTIP-avtalet mellan EU och USA, CETA-avtalet mellan EU och Kanada samt TiSA-avtalet, som tecknats med en större grupp länder, avvecklas. Avtalen ökar storföretagens makt på arbetstagarnas, de små företagens, staternas och miljöns bekostnad. De främjar inte fri handel utan handel på den starkares villkor.
  • Placerings- och inlåningsbanker skiljs åt från varandra. Vanliga depositioner ska alltid vara skyddade för riskplaceringar. Banker som tar stora risker kan få gå omkull. Då överförs inte placerarnas risker på staten. Genom detta slipper vi också mycket byråkrati och många problem.
  • Vi accepterar inte att förmögenhet göms undan i förvaltningsregister. Värdepapper ska registreras på deras verkliga ägare.
  • Vi skapar ett för allmänheten offentligt register enligt norsk modell där vi samlar ägar- och förmånstagaruppgifterna för alla företag och aktier.
  • Vi grundar en offentlig folkbank som pålitligt sköter grundläggande bankverksamhet utan oskäliga serviceavgifter och avkastningskrav.
  • Kommunerna och staten fattar samtidigt beslut om budgetens storlek och om de funktionsmässiga målen utan bindande utgiftsramar som slagits fast på förhand.
  • Föreningslagen förnyas på så sätt att det blir möjligt att ordna förpliktande medlemsomröstningar och välja två eller tre jämlika ordförande. Det ska också vara möjligt att ordna förpliktande folkomröstningar både på det kommunala och det riksomfattande planet.
  • Europeiska centralbanken ska underkastas medlemsstaternas demokratiska kontroll.
  • Europaparlamentets och kommissionens förbindelser med penningväldet och lobbyister ska göras transparenta, och lobbningen och företagsväldet i Bryssel ska begränsas.

2.5. Jämställdhet och jämlikhet

Alla människor har lika värde och samma rättigheter oberoende av kön, ålder, etnisk eller nationell tillhörighet, språk, religion eller övertygelse, åsikt, funktionsnedsättning, hälsotillstånd, sexuell inriktning eller annan personlig omständighet.

Alla ska ha lika möjligheter till utbildning, arbete och tjänster som de behöver. Det räcker inte med skenbart jämlika möjligheter. Äkta jämlikhet kräver att det är möjligt att stöda olika grupper på olika sätt. Till exempel sjuka och personer med funktionsnedsättning måste få service och stöd som andra inte behöver. Vi måste också sköta om att invandrare får tillräcklig språkutbildning och nödvändiga tolktjänster och tillhandahålla material som översatts till olika språk.

De mänskliga rättigheterna måste förverkligas överallt. Handelsrelationerna får inte köra över respekten för de mänskliga rättigheterna. Finland och Europeiska unionen ska konsekvent kräva att alla respekterar de mänskliga rättigheterna. De ska också förverkliga och respektera dem i all sin politik. Finland ska sikta på att bli världens jämlikaste land.

Personer med funktionsnedsättning tryggas möjligheter att göra självständiga val och att delta och påverka på lika villkor. Arbetet för att förbättra tillgängligheten till olika lokaler och verksamhetsmiljöer uppfattas brett. Vi förbättrar studiemöjligheterna för personer med funktionsnedsättning bland annat genom kvoter och med stödåtgärder som läroinrättningarna ordnar. Sysselsättningen främjas bland annat med positiv särbehandling och systematiskt arbete mot diskriminering.

Personer som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter upplever fortfarande diskriminering och utestängning. Unga är i en särskilt utsatt position. Alla ska ha rätt till det kön och den sexualitet som de upplever. Uppfattningen om två motsatta kön och om heterosexualitetens prioritet upprätthåller hierarkin mellan olika kön och sexuella läggningar och förtrycker dem som inte passar in i den här uppfattningen. Vi måste skapa utrymme för mångfald och respektera den rätt som var och en har att själv definiera eller låta bli att definiera sitt kön och sin sexuella läggning.

Translagen ska reformeras på så sätt att den baseras på människans rätt att själv bestämma om sitt kön. Då blir det möjligt att med egen anmälan korrigera anteckningen om kön i befolkningsregistret så att den motsvarar personens verkliga kön. Det krav på avsaknad av fortplantningsförmåga som lagen slår fast som ett villkor för fastställandet av en persons kön ska strykas. Behandlingar för könsbyte ska vara tillgängliga för alla som behöver dem. Reformen av translagen ska beredas omedelbart i samarbete med organisationerna för de sexuella minoriteterna.

Könsrelaterat våld är ett allvarligt samhällsproblem. Det syns bland annat som våld i par- eller närrelationer, trakasserier och sexuellt våld som riktas mot kvinnor. Det är nödvändigt att ingripa i detta fenomen och att ge tillräckliga resurser för att avhjälpa det.

  • Nolltolerans för diskriminering införs i all verksamhet.
  • Moderskapslagen reformeras så att den tryggar barnets faktiska familjerelationer.
  • Barnets rättigheter vid skilsmässa tryggas. För att stödja frånskilda familjer ska barnets boende på två adresser möjliggöras officiellt efter samma modell som i Sverige.
  • Vi inleder ett program med det långsiktiga målet att förhindra allt könsrelaterat våld. Programmet utvärderar de nödvändiga lagstiftningsmässiga och samhälleliga förändringarna, och det allokeras tillräckliga resurser.
  • Kännetecknen för våldtäkt ändras på så sätt att avsaknad av samtycke blir en central definierande faktor för våldtäkt.
  • Den nuvarande religionsundervisningen i skolorna ersätts med ett åskådningsämne som är gemensamt för alla elever.
  • De språkliga minoriteternas rätt till ett eget språk beaktas inom utbildningen och serviceproduktionen.
  • ILO169-konventionen om ursprungsfolken och det samnordiska sameavtalet ratificeras.
  • De som kommit som flyktingar till Finland garanteras tillträde till avgiftsfri språk- och integrationsutbildning inom en månad från inresan till landet.
  • Vuxna som saknar grundläggande utbildning erbjuds det, och särskild uppmärksamhet fästs vid personer som flyttat till Finland i tonåren.
  • Erkännandet och utnyttjandet av kompetens som anskaffats utanför Finland genom examensinriktad fortbildning förbättras.
  • Rätten till trygg, avgiftsfri och fri abort ska tryggas.
  • Genomförandet av självbestämmanderätten utses till utgångspunkt för translagen. Byte av juridiskt kön och namn förutsätter endast personens egen anmälan. Tvångssteriliseringarna avslutas. Tillgången på behandlingar för könsbyte garanteras dem som behöver sådana behandlingar oberoende till exempel av personens ålder eller diagnos.
  • Ett tredje juridiskt könsalternativ införs vid sidan av kvinna och man.
  • Operationen av könsorganen hos interkönade barn avslutas.
  • Den negativa och positiva religionsfriheten ska genomföras på alla plan i samhället.
  • Personer som utsatts för våld garanteras platser på skyddshem och tjänster oberoende av deras kön. Trakasserier i grundskolan och i andra stadiet åtgärdas.
  • Sexarbetarnas rättigheter förbättras. All politik som gäller sexarbete ska bygga på målet att främja sexarbetarnas rättigheter och motarbeta den stämpel som sexarbete medför. Vänstern motsätter sig strävanden att kriminalisera sexköp.
  • Det måste vara tillåtet att använda till exempel huvuddukar och andra kulturella kläder i skolan och arbetslivet om de inte äventyrar hälsan eller säkerheten.
  • Inkomstgränserna för återförening av familjer avlägsnas och alla garanteras rätten till familjeliv oberoende av deras inkomstnivå.
  • Finlands årliga flyktingkvot ökas betydligt.
  • De lagliga kanalerna för inresa till Finland utvecklas genom att underlätta återföreningen av flyktingarnas familjer genom att göra det möjligt att lämna ansökan om familjeåterförening i Finland och avlägsna ansökningens handläggningsavgifter samt genom att införa ett humanitärt visum.
  • Rasistiska gatupatruller förbjuds. Polisen ges tillräckliga resurser för att trygga medborgarnas säkerhet.
  • Spioneri och registrering av uppgifter om medborgare som bygger på massövervakning ska förbjudas. I allvarliga brott bör polisens rätt att begära upplysningar  med stöd av domstolsbeslut tryggas.
  • Människor ska ha rätt att få kontrollera, påverka och vid behov avlägsna uppgifter om dem som finns i datanäten.
  • Bedömning av konsekvenserna för barn ska genomföras i lagens anda vid alla beslut som gäller barn.
  • Barn och unga ska uppmuntras och ges stöd så att de förverkligar sig själva oberoende av de traditionella könsrollerna. Differentieringen utifrån kön ska avlägsnas i skolorna och arbetslivet.
  • De som bor på institutioner ska bemötas på ett sakligt sätt och med respekt för deras människovärde. Under justitieministeriets ledning görs en utredning om dem som bor på institutioner. Utredningen omfattar bland annat häkten, rannsakningsfängelser och fängelser, mental- och missbrukarvården, barn- och ungdomshem, boendetjänster för personer med funktionsnedsättning, äldreomsorg och flyktingförläggningar. Utifrån utredningen planeras åtgärder för att förbättra omständigheterna.

2.6. Bildning, utbildning och kultur

Vänsterns utbildningspolitik siktar på att fostra kunniga, tänkande och kritiska medborgare som är förtrogna med sina rättigheter och skyldigheter. Småbarnsfostran bygger upp barnets sociala och inlärningsmässiga färdigheter tillsammans med familjen. Grundskolan ger barnet övning i att lära sig och lär barnet att tänka. Andra stadiet ger allmänbildning och grundläggande färdigheter för arbetslivet. I högskolorna utvecklas experter och inom den fria bildningen är det möjligt att studera självständigt genom hela livet. I alla skeden från småbarnsfostran till högskola betonas människornas jämlikhet och lika värde.

Lärandet tar inte slut med denna utbildningsled eller dessa institutioner och begränsas inte heller till dem. Utbildning som är öppen för alla på lika villkor är nyckeln till ett jämlikt, demokratiskt, ekologiskt hållbart och välmående samhälle. Digitala färdigheter blir allt viktigare och därför ska undervisning i dem tryggas för alla.

För tänkandet och det aktiva medborgarskapet är det viktigt att alla kan läsa olika medier och att de utöver det ytliga budskapet också förstår meddelandets syfte och innebörd. Utvecklingen av förmågan till kritiskt tänkande och mångsidig läsning av olika medier ska tas som mål för hela utbildningsleden. Utöver det ska skolan ge unga möjligheter att aktivt delta och påverka.

Avgiftsfri utbildning och tillräcklig basfinansiering av högskolorna är nödvändigt för en pluralistisk, kreativ och högklassig forskning och undervisning. Högskolornas uppgifter stöds genom att trygga resurserna för undervisning och forskning med offentliga medel.

Skoldemokratin förstärks och elevernas, studerandenas och skolpersonalens möjligheter att påverka utvecklingen av utbildningen utökas i alla utbildningsstadier och på alla förvaltningsnivåer. Vi slår vakt om högskolornas autonomi och låter inte näringslivets intressen styra hur utbildningen och forskningen inriktas.

Konsterna och medborgaraktiviteterna ska stödas på ett fördomsfritt sätt. Ett mångsidigt konst- och kulturliv och ett aktivt medborgarsamhälle är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati och ett oumbärligt element i ett bildat samhälle. De skapar ett område av fritt uttryck och umgänge i samhället där människorna kan presentera nya aspekter av upplevelsen av vad det är att vara människa och hur världen kan gestaltas. Konst och kultur är grundläggande behov för det mänskliga livet och sociala umgänget, och de ska vara grundläggande rättigheter för alla människor.

Frivilliga kulturaktiviteter skapar och förstärker nya sätt att leva. Konst och kultur ger samhället immateriell välfärd. Genom att lämna konsumtionscentreringen och öka den immateriella välfärden skapar vi inhemskt arbete som är hållbart också med tanke på miljön.

Var och en har rätt till möjligheten att utveckla sina kreativa förmågor och sina färdigheter till självuttryck. Konstfostran ska ges en starkare ställning i grundskolan. Det ska vara möjligt att ägna sig åt konst och kultur oberoende av boplats, förmögenhet, ålder och bakgrund. Offentliga lokaler ska ställas till medborgarnas förfogande avgiftsfritt. Mer konst och kultur ska föras dit, där människor bor och rör sig, även till förorter och små orter. Konstnärernas möjligheter till utkomst ska tryggas.

  • Varje barn tryggas en subjektiv rätt till småbarnsfostran. En yrkesutbildad person inom småbarnsfostran får ha ansvar för högst sju barn som fyllt tre år eller fyra barn under tre år.
  • Den kalkylmässiga gruppstorleken i grundskolan blir högst 20 elever. Om det finns elever med särskilda behov i gruppen, ska gruppen vara mindre. Specialundervisning garanteras i alla stadier från dagvården till vuxenutbildningen.
  • Kommunerna ska åläggas en lagstadgad skyldighet att ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt elevernas behov i årskurserna 1–4 för att förebygga att det uppstår ojämlikhet.
  • Avgiftsfri utbildning möjliggörs från förskolan till högskolan. Läromaterialen blir avgiftsfria också i andra stadiet.
  • Den regionala täckningen av utbildning i andra stadiet och yrkeshögskoleutbildning ska tryggas. En minderårig ung eller en vuxen med familj ska kunna studera för ett yrke nära sitt hem och sin familj. Samtidigt ska utbildningen tillgodose näringslivets och den offentliga serviceproduktionens behov av kompetent personal regionalt.
  • Könssensitiv fostran ska beaktas på alla nivåer inom utbildningen från småbarnsfostran till högskolorna. Könssensitiva undervisningsinnehåll beaktas också inom lärarutbildningen och -fortbildningen.
  • Resurserna för stödtjänsterna för utbildning och för elevvården lyfts minst till en nivå som motsvarar rekommendationerna.
  • Sexualupplysningen i skolorna kompletteras med innehåll som behandlar könets och sexualitetens mångfald på ett täckande sätt.
  • Läroinrättningarna inom det fria bildningsarbetet garanteras tillräckliga resurser och tillräcklig finansiering. Det fria bildningsarbetets ställning i samhället förstärks. Vuxnas studier på eget initiativ ges stöd och det fria bildningsarbetets värde i samhället erkänns.
  • Vi grundar offentligt finansierade sammanslutningar av experter som utarbetar läromaterial som är avgiftsfria för användarna. Lärare kan använda dessa läromaterial för att sammanställa lärohelheter inom ramen för läroplanen. Läromaterial som är tillgängligt också för privatpersoner stöder det livslånga lärandet.
  • Närundervisningen inom den yrkesinriktade utbildningen utökas och lärandet på arbetsplatserna utvecklas genom att ge lärare resurser att delta i handledningen på arbetsplatserna.
  • Inriktningen inom utbildningspolitiken är att utveckla systemet för den 12 år långa grundläggande utbildningen. Utbildningsgarantin förverkligas i full utsträckning.
  • Högskolornas basfinansiering utökas för att stödja bred basforskning och högklassig utbildning. Den forskning som högskolorna producerar ska vara öppen och allmänt tillgänglig.
  • Vi behåller dualmodellen för högskolorna och tryggar tillgången på utbildning så att det finns minst en yrkeshögskola i varje landskap.
  • I stället för studentskrivningarna utvecklar vi en serie av vetenskapliga, konstnärliga och tekniska studentskrivningar i det andra stadiet. Genom skrivningarna får studerandena en egen studiemapp som stöder dem när de går vidare till fortsatta studier eller till arbetslivet.
  • Forskarnas arbetsförhållanden och löner förbättras. Finansieringen ordnas på så sätt att långsiktiga och sporrande karriärer är möjliga och så att anställningarna är tryggare än i dag.
  • Samarbetet mellan skolorna och det sociala arbetet utvecklas i syfte att förebygga utslagning och möjliggöra tidigt ingripande.
  • Bibliotekens uppgift som expertorganisationer inom informationspedagogik, mötets pedagogik och strukturering av information utvecklas. Nya bibliotekslokaler planeras som fria mötes-, arbets- och konstlokaler, och tillgången på traditionella bibliotekstjänster garanteras även i glesbygder till exempel med biblioteksbussar som har ett stort urval tjänster.
  • Alla ska ges tillgång till vetenskapliga artiklar via de offentliga biblioteken.
  • Användningen av enprocentsprincipen för konst utökas och uppmuntras.
  • Konstnärernas social- och pensionsskydd förbättras.
  • Mängden statliga konstnärsstipendier utökas.
  • Villkoren för utkomstskyddet för arbetslösa görs skäligare på så sätt att konstnärer inte behandlas som företagare.
  • Vi gör det lättare för nya konstgrenar att få stöd.
  • Konstinstitutionernas och museernas finansiering ökas och deras inträdesavgifter sänks.
  • Det karelska språkets ställning som minoritetsspråk ska erkännas och skrivas in i grundlagens 17 paragraf 3 moment. Vid sidan av lagändringen ska ett program för återupplivning av språket inledas.

 

3. Ett tryggt liv

Ojämlikhet skapar otrygghet inte bara bland dem som är rädda för att förlora sitt jobb och sin utkomst, utan även bland de rika som gömmer sig bakom murar och säkerhetssystem. Otrygghet som orsakas av ojämlikhet och orättvisa skapar våld och bidrar till enorma skillnader i levnadsstandarden mellan olika stater och till interna problem i staterna.

Att öka medborgarnas möjligheter att beväpna sig eller att utvidga övervakningen och det direkta spioneriet till allt privatliv ökar inte tryggheten eftersom de inte avlägsnar otrygghetens orsaker. Bäst skyddas människor av ett jämlikt och demokratiskt samhälle där alla människor har lika mänskliga rättigheter och där utslagning och otrygghet bland människor förebyggs.

Den offentliga makten ska främja medborgarnas jämlikhet även när samhället digitaliseras och trygga att alla har tillgång och tillträde till basservicen teknikneutralt. Teknisk massövervakning av medborgarna ökar inte tryggheten. Demokratin och de mänskliga rättigheterna ska också förverkligas på webben.

Samtidigt som Finland börjar bygga ett nytt välfärdssamhälle, är det i vårt eget intresse och vår plikt att göra allt vi kan för att öka tryggheten i närområdena och även längre borta. Klimatförändringen, krigen, flyktingrörelsen och de ekonomiska kriserna erkänner inte statsgränserna.

3.1. Arbetet ska bli mänskligt

Samtidigt som flera hundra tusen är helt utan arbete och andra är konstant osäkra på om de lyckas skrapa samman tillräckligt många arbetstimmar för att klara sig, blir många utmattade under en alltför stor arbetsbörda.

Arbetet ska delas genom att göra arbetstiden kortare. För olika branscher behövs olika modeller för att flexibelt förkorta arbetstiderna, till exempel en arbetsdag på sex timmar, en arbetsvecka på fyra dagar och längre semestrar. Att dela på arbetet är ett effektivt sätt att öka arbetstagarnas ork och arbetets produktivitet och att förlänga karriärerna i arbetslivet. Det är väsentligt att förkortningen av arbetstiden inte sänker arbetstagarnas inkomstnivå oskäligt.

Kollektivavtalens betydelse som ett skydd för arbetstagarna ska betonas och nedskrotningen av grundtryggheten genom lokala avtal och krisklausuler ska förhindras. I stället för att försämra arbetslagstiftningen ska vi fokusera på att förbättra produktiviteten och sysselsättningen genom att förbättra företagens produkter och tjänster, ledning, forskning och produktutveckling och öka investeringarna.

De som tecknat ett nollavtal och som kallas till jobbet vid behov lever i konstant osäkerhet. Deras lön kan variera betydligt och de kan inte planera ens nästa månads försörjning. Dessutom kan arbetet ta slut när som helst eftersom de som arbetar med ett nollavtal i praktiken är på en fortlöpande provtid utan att få skydd av arbetslagstiftningen.

Finland ska inte utvecklas i riktning mot billig arbetskraft och marknader för billig arbetskraft. Nivån och varaktigheten för utkomstskyddet för arbetslösa ska hållas minst på den nivå som det har i dag. Anställningstryggheten ska förbättras och personalrepresentationen i bolagens förvaltning ökas. Samarbetslagen ska utvecklas i syfte att öka det genuina samarbetet i företagen. Finland har en arbetsmarknad med två nivåer redan nu trots att alla ska ha lika rättigheter i fråga om arbete. Beviljandet eller förnyandet av ett uppehållstillstånd får inte bero på huruvida personen lyfter socialskydd eller inte.

Alla ska ha lika sociala och arbetsrelaterade rättigheter oberoende av anställningens form. Anställningens form eller varaktighet får inte försämra arbetstagarnas rättigheter eller ställning på arbetsplatsen.

Allt fler människor blir utan anställning och sysselsätts genom olika former av självsysselsättning, och priset på deras arbete dumpas. Till denna grupp hör till exempel yrkesutövare, frilansare och stipendietagare. En del av dessa arrangemang handlar om kringgående av arbetsgivarens skyldighet, vilket kan åtgärdas genom att ändra arbetsavtalslagen. Dessutom ska personer som sysselsätter sig själva utanför ramen för anställningar garanteras möjlighet att tillsammans förhandla om arbetets minimivillkor. Även socialskyddet inklusive det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet ska byggas upp så att det motsvarar tryggheten för dem som har anställning. Systemet för utkomstskydd för arbetslösa reformeras i sin helhet så att det motsvarar arbetets förändrade former.

För att göra processerna för anställningstrygghet och sysselsättning snabbare förbättras systemet för vuxenutbildning och läroavtalsutbildning. Målet är att åstadkomma flexibla och individuella utbildningslösningar. Arbetskraftsutbildningen ska stödja kompetensen hos personer som varit länge i arbetslivet och deras karriärer. Möjligheterna att lära sig nytt och att fortlöpande utveckla sitt kunnande på arbetstid ska utökas.

  • Kollektivavtalens allmänt bindande karaktär förstärks och vid sidan av dem införs en lagstadgad minimilön som är 10 euro i timmen. Samtidigt ratificeras artikel 4.1 i Europeiska sociala stadgan, enligt vars tillämpningsanvisning lönen ska utgöra minst 60 procent av landets nettomedellön.
  • Användningen av nollavtal förbjuds och för deltidsanställda införs ett minimiantal arbetstimmar på 18 timmar per vecka. Det är möjligt att avvika från detta minimiantal endast på arbetstagarens begäran.
  • Arbete delas genom att förkorta arbetstiden.
  • Kollektivavtalens allmänt bindande karaktär utvidgas genom lagstiftning.
  • Arbetstagarnas uppsägnings- och omställningsskydd förbättras så att de bättre motsvarar den västeuropeiska nivån.
  • Underbetalning av arbetstagare görs genom lag straffbart som bedrägeri och arbetsgivarens kollektivavtalsshopping förhindras genom lagstiftning.
  • Till personer som arbetar i andra än ordinarie anställningar på heltid ska betalas ett särskilt tillägg för korttidsarbete som anpassats efter omständigheterna och som ersätter de olägenheter som korttids- och deltidsarbetet medför. Tillägget för korttidsarbete är jämförbart med tilläggen för övertidsarbete och söndagsarbete.
  • Kännetecknen för en anställning i arbetsavtalslagen ska utvidgas på så sätt att ett avtal som förutsätter en personlig arbetsinsats ska betraktas som ett arbetsavtal om inte annat påvisas.
  • Tolkningsproblemen i anslutning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa som trädde i kraft i början av 2016 ska lösas på så sätt att kortjobb inte leder till att personen går miste om rätten till utkomstskydd.
  • Utmarscher i protest mot arbetsgivarnas godtyckliga åtgärder ska betraktas som opinionsyttringar och befrias från strejkböter.
  • För fackförbunden införs rätt att väcka talan så att de kan ingripa i påtryckningar och diskriminering.
  • Jämlikheten och lika lön utökas genom att göra det möjligt att fördela föräldraledigheterna jämnare mellan föräldrarna med den s.k. 6+6+6-modellen.
  • Löneskillnaden mellan könen minskas genom att utveckla jämställdhetsplanerna, lönekartläggningarna och lönesättningens öppenhet samt med avtalslösningar som beaktar löneskillnaderna.
  • Dumpning av lönerna med hjälp av två arbetsmarknader godkänns inte. Arbetsvillkoren och lönerna för främmande arbetskraft och arbetskraft med invandrarbakgrund lyfts upp till den allmänna nivån.
  • Finland ratificerar den internationella konventionen om gästarbetarnas och deras familjemedlemmars rättigheter.
  • Användningen av utomstående arbetskraft och visstidsanställningar minskar och tvångsföretagande förhindras. Företagande ska alltid vara äkta på så sätt att företagaren inte är helt beroende av en enda arbetsgivare.
  • Upp till 140 000 arbetstagare lider av mobbning på arbetsplatsen varje år. Arbetarskyddslagen görs strängare så att myndigheterna har bättre möjligheter att åtgärda saken än i dag.
  • De förtroendevaldas och arbetarskyddsfullmäktiges verksamhetsförutsättningar och möjligheter att få information förstärks. För försummelse att följa samarbetslagen införs strängare sanktioner.
  • Arbetsvillkoret för erhållande av grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning ändras så att det fastställs utifrån det totala antalet timmar under den granskade perioden i stället för att räknas per vecka. Det nuvarande arbetsvillkoret lämpar sig inte för korttidsjobbare och leder till orimliga situationer.
  • Rehabiliterande arbetsverksamhet tillämpas endast när det verkligen är fråga om rehabilitering. En stor del av den rehabiliterande arbetsverksamheten ersätts med lönesubvention, varvid den anställda får riktig lön.
  • Den årliga övergången till sommartid ska avvecklas i hela EU.

3.2. Social- och hälsovården ger trygghet

Social- och hälsovårdstjänsterna ska göra hälsoskillnaderna mindre, minska folksjukdomarna, göra det lättare att klara sig i vardagen och trygga utkomsten. Det är möjligt att påverka de sociala och hälsomässiga skillnaderna genom att ingripa i deras orsaker, såsom fattigdom, utbildning, inkomstskillnader och arbetslöshet samt priset på mat och alkohol. Det är viktigt att förstärka basservicen. Detta kräver ett heltäckande nätverk av social- och hälsocentraler som sköter om samordningen av bas- och specialtjänsterna särskilt för dem som behöver mycket tjänster. Alla ska garanteras en verkningsfull vård som ges vid rätt tid.

Den ökade ojämlikheten syns i Finland som exceptionellt stora hälsoskillnader. Låginkomsttagare har fler sjukdomar och får köa orimligt länge för att få service. Förmögna använder privata tjänster som får stöd ur skattemedel. De har färre sjukdomar och lever längre.

Fördelningen av social- och hälsotjänsterna i offentliga tjänster som har en allt sämre finansiering och i privata tjänster för de välsituerade ska förhindras. Privatiseringen och bolagiseringen av serviceproduktionen måste avbrytas omedelbart.

De tjänster som landskapen ordnar och producerar ska ansvara för de servicehelheter som tillhandahålls klienterna. Yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården ska integrera bastjänsterna, tjänsterna inom specialiserad hälsovård och specialtjänsterna inom socialvården på ett sätt som förenar hög kvalitet och kostnadseffektivitet.

Anställda som fattar viktiga beslut inom klient- och patientarbetet (bl.a. läkare, socialarbetare) ska bedöma behovet av tjänster tillsammans med klienten oberoende av tjänsteproducenternas ekonomiska intressen.. Genom sin professionella bedömning påverkar de anställda hur tjänsterna används och att de fördelas rättvist.

Tjänsterna ska huvudsakligen finansieras med skattemedel. Social- och hälsovårdstjänsterna ska vara jämlika. Det finns stora regionala skillnader i tillgången till och kvaliteten på dessa tjänster, vilket innebär att social- och hälsovårdsreformen ska genomföras omedelbart oberoende av de övriga avgörandena som gäller landskapsförvaltningen. Meningsskiljaktigheter om områdenas gränser och uppgifter får inte bli hinder för reformen och de får inte heller användas som spelbrickor i maktspelet.

Vänstern understöder förslaget om att den nuvarande odemokratiska mellanstegsförvaltningen ska överföras till en landskapsförvaltning som utses genom val. Vänsterförbundets viktigaste principer i lösningen om social- och hälsovårdsreformen är en omfattande integrering av social- och hälsovårdstjänsterna, en befolkningsbas som tryggar tillräckliga resurser och möjliggör högklassiga närtjänster som är tillgängliga för alla. Social- och hälsovårdslösningen ska också ge tjänsternas användare bättre möjligheter att påverka än i dag.

Det är nödvändigt att gå mot en enkanalsfinansiering så att integrationen kan genomföras. De viktigaste sjukförsäkringsersättningarna, såsom sjukförsäkringsdagpenningarna, läkemedelsersättningarna och reseersättningarna ska överföras till social- och hälsovårdsområdena, men FPA ska fortsättningsvis sköta om utbetalningen av dem.

Arbetsförhållandena inom social- och hälsovården ska förbättras genom en riktig dimensionering av personalen och en god och trygg arbetsmiljö samt med rätt information, adekvat lönesättning, tillräcklig fortbildning och kompetent ledning.

Social- och hälsovårdsbranschen är kvinnodominerad. Det är viktigt att få män till uppgifter inom hälsovårds- och omsorgsbranscherna så att det blir möjligt att bättre ta hänsyn till männens perspektiv och behov i kundtjänsten. Fler män i hälsovårds- och omsorgsbranschen skulle också stöda vårt mål att minska differentieringen av arbetslivet enligt kön.

Brist på motion orsakar samhället kostnader på cirka två miljarder euro varje år. Även om var och en bestämmer själv om sitt motionerande får samhället inte sluta sina ögon för den ökande ojämlikheten i fråga om motion. Det räcker inte med en teoretisk frihet att motionera. Staten, kommunerna och arbetsgivarna ska skapa meningsfulla och förmånliga möjligheter till motion och därefter uppmuntra till motion.

Brist på motion är en följd av många faktorer som är positiva i sig. De möjligheter som digitaliseringen ger på fritiden, utvecklade kommunikationsmedel och maskiner som minskar det fysiska arbetet har bidragit till att öka välfärden. Samtidigt skapar de ett av de största framtidshoten, när allt yngre i framtiden mår fysiskt dåligt, blir sjuka och avlider i förtid.

  • Privatiseringen och bolagiseringen av social- och hälsovårdstjänsterna avbryts omedelbart.
  • Hälsostationernas kundavgifter slopas.
  • Social- och hälsovårdsområdena utformas så att alla tryggas tjänster som är jämlika i fråga om kvalitet, omfattning och tillgänglighet och som tillhandahålls genom en demokratisk förvaltning.
  • Social- och hälsovårdsområdenas finansiering ordnas med hjälp av statsandelar och med skatter som områdena bär upp. Områdena bär upp progressiva skatter. Utöver detta kompletteras finansieringen med en stark statsandel som inriktas på att minska välfärds- och hälsoskillnaderna. Kommunalskatten minskar när ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna och deras finansiering övergår till landskapen.
  • Läkemedelsersättningarna ändras så att de minskar kostnaderna för kroniskt sjuka och för personer som behöver många läkemedel. För läkemedelskostnader och vårdavgifter införs ett enhetligt avgiftstak.
  • Företags- och studerandehälsovården och deras finansiering integreras med det övriga social- och hälsovårdssystemet på så sätt att alla har jämlika möjligheter att få högklassiga social- och hälsovårdstjänster.
  • De som har mentala problem ska få hjälp utan dröjsmål. I brådskande situationer ska personen komma till bedömning av vårdbehovet inom ett dygn. Samarbetet mellan institutions- och öppenvården förbättras och vårdens kontinuitet tryggas. Resurserna för den psykiatriska öppenvården utökas så att den vård som inletts på sjukhus fortsätter utan avbrott även hemma.
  • Resurserna för mental- och missbrukarvården utökas och satsningar görs på preventivt mental- och missbrukararbete. Vården av personer som har både missbruksproblem och mentala problem ska ske på samma ställe.
  • Alkohol- och drogpolitiken ska ha som mål att minska olägenheterna till följd av missbruk, avlägsna den stämpel som missbrukare får bära och göra det lättare att söka sig till missbrukarvården.
  • Den tredje sektorns möjligheter att producera tjänster ska tryggas i social- och hälsovårdsreformen.
  • Stödet till närståendevård höjs så att det är tillräckligt och åtgärder vidtas för att säkerställa att närståendevårdarna orkar med sitt jobb. För den som närståendevårdaren tar hand om ordnas en trygg vårdplats under närståendevårdarens lagstadgade lediga dagar.
  • En jämlik rätt till stöd för närståendevård och andra lagstadgade förmåner och tjänster som gäller närståendevård tryggas också för närstående till mentalvårdspatienter och för alla andra grupper av närstående.
  • Patientlagen reformeras så att patienterna får bättre möjligheter att delta i besluten om sin vård och så att bevakningen av patientens intressen säkerställs vid utredningen av felbehandling och beslut om ersättningar.
  • Personer som varit arbetslösa i mer än ett år har rätt att få regelbundna hälsokontroller. Avgiftsfri hälsokontroll tillhandahålls.
  • Till äldreomsorgen anställs tillräckligt med kompetent personal. Seniorernas självbestämmanderätt tryggas och omsorgen motsvarar deras behov. Kunnandet inom geriatrisk och psykiatrisk vård ökas inom primärvården.
  • Seniorer och även andra som behöver mycket stöd får plats på ett gemenskapsinriktat serviceboende och tvingas inte att stanna hemma. För personer som behöver gemenskapsinriktat stöd utvecklas olika former av gemensamt boende. De förstärker invånarnas självbestämmanderätt och tillhandahåller tjänster som anpassas efter förändringarna i invånarnas livssituationer.
  • När äldreomsorgen förflyttas från kommunerna till social- och hälsovårdsområdena säkerställs att föreskrifterna i äldreomsorgslagen verkställs fullt ut inom vården och omsorgen. Tryggandet av ett värdigt liv återupptas som grunden för vård på institution.
  • Avgiftsfria tjänster för personer med funktionsnedsättning tryggas oberoende av personens ålder. Social- och hälsovårdstjänsterna för barn med funktionsnedsättning utvecklas så att de motsvarar behoven. Varje barn tryggas stöd och rehabilitering vid rätt tidpunkt. Kostnaderna för anskaffning och underhåll av hjälpmedel som behövs i vardagen ersätts till den funktionshindrade till fullt belopp.
  • Normer som främjar funktionshindrades rättigheter och reglering som säkerställer kvaliteten på deras boende försämras inte. Användningen av det normala bostadsbeståndet som boende för funktionshindrade främjas och deras möjligheter till individuella val i fråga om boendet säkerställs. Funktionshindrades boende koncentreras inte till stora enheter av anstaltskaraktär, s.k. nyanstalter.
  • På tjänster som gäller individuella behov av hjälp och stöd hos personer med funktionsnedsättning tillämpas inte upphandlingslagens bestämmelser om konkurrensutsättning.
  • Datasystemen inom social- och hälsovården görs enhetligare och slöseriet med pengar på system som inte fungerar avslutas.
  • Socialarbetarna ges tillräckligt med arbetstid så att de kan sätta sig in i klienternas situationer och stödja dem med olika metoder för växelverkan och social handledning.
  • Staten garanterar kommunerna tillräckliga resurser för familjearbetet, barnrådgivningsarbetet, skolhälsovården, ungdomsarbetet och det övriga tidiga stödet och förebyggande socialarbetet.
  • Barnskyddstjänsterna tillgodoser barnets och familjens individuella behov i tid. Lösningarna för tillfällig barnavård för ensamstående föräldrar tryggas i syfte att stödja föräldrarollen och förhindra utbrändhet. Modeller för familjevården som är inriktade på förebyggande av problem införs i alla kommuner.
  • De så kallade papperslösa personernas rätt till avgiftsfri vård tryggas.
  • Statens stöd till idrotten ska användas för att stödja verksamhet som alla kan delta i oberoende av förmögenhet, ambitioner eller kunnande. Reformen av finansieringen av motion och idrott ska slutföras till dessa delar och stöd ska ges till grenar som de unga är intresserade av.
  • Programmet Rörliga skolan utvidgas till hela landet och till alla utbildningsstadier från förskoleundervisningen till högskolorna.

3.3. Ett rättvist klimatskydd

Klimatförändringen hotar naturens och människans grundläggande trygghet. Torka och ökenbildning, bristen på rent dricksvatten, höjningen av havsytan och förlusten av odlingsmark är problem som vi kommer att möta i den närmaste framtiden och som vi aldrig tidigare sett maken till.

Klimatförändringen berör oss alla, men allra hårdast drabbas de som är fattigast i världen. De blir de första som blir tvungna att lämna sina hem. Klimatflyktingarnas mängd kommer att stiga till flera hundra miljoner även om vi lyckas stoppa temperaturhöjningen.

Problemet har orsakats av tillväxtkulturen som stöder sig på fossila bränslen, den globala kapitalismen och storföretagen samt människornas likgiltighet. Det är inte möjligt att lösa problemen med de nuvarande marknadsmekanismerna. För att bygga upp klimattryggheten måste mänskligheten lämna den förorenande genomloppsekonomin som slösar med naturresurserna och snabbt övergå till en koldioxidneutral kretsloppsekonomi.

En avgörande förutsättning är att processen med ett internationellt, bindande och effektivt klimatavtal fortsätter och att fattiga länder ges ekonomiskt stöd så att de kan fullfölja sina skyldigheter i anslutning till klimatförändringen.

Världens rikaste tiondel ger upphov till hälften av växthusgasutsläppen i världen, medan världens fattigare hälft endast producerar en tiondel av utsläppen. De genomsnittliga koldioxidutsläppen för dem som tillhör den rikaste procenten är 175 gånger större än koldioxidutsläppen för dem som tillhör den fattigaste tiondelen.

Klimatförändringen har orsakats av utsläppen från industriländerna i norr, och de fattigaste har rätt att försöka ta sig upp från fattigdomen. Vi måste tillåta att de använder mer energi och naturresurser, men det ska ske utan att klimatutsläppen ökar. Det förutsätter en rättvis klimatfinansiering. Om vi inte lyckas avlägsna fattigdomen är det inte heller möjligt att lösa klimatförändringen eller andra miljöproblem.

Vi kan inte bromsa upp klimatförändringen med åtgärder som skapar nya miljöproblem, orsakar avskogning och minskar mångfalden i naturen, till exempel genom att regnskogar ersätts med trädplantager. Den ineffektiva utsläppshandeln som lockar till finansiell spekulation ska ersättas med en koldioxidskatt och en kraftig utveckling av klimatförvaltningen. Nu är inte rätt tid att avreglera miljöskyddet, utan tvärtom förstärka regleringen samtidigt som cirkulationsekonomin främjas. Konsumtion som slösar med naturresurser ska förhindras.

Arbetet med att minska energiförbrukningen och öka energieffektiviteten är fortfarande långt från målet. Det lågenergisamhälle som är målet skapas genom miljöbeskattning och byggbestämmelser som stöder planeringen av en mer kompakt samhällsstruktur. I strävan efter lågenergilösningar är det viktigt att undvika att byggnadskostnaderna stiger oskäligt mycket och att traditionella byggnadsmetoder i onödan ersätts med dyra och svårjusterade tekniska lösningar som lätt får fel. Ekologisk planläggning och byggnad av bostadsområden och renovering av gamla bostäder främjar energieffektiviteten.

Decentralisering av energiproduktionen är ett alternativ som skapar sysselsättning och stöder lokal produktion av förnybar energi. Användningen av kolbaserad energi, till exempel torv  som är den värsta föroreningskällan, ska minskas. Fem procent av energin i Finland produceras med torv, men dess andel av landets koldioxidutsläpp är 16 procent. Dessutom orsakar användningen av torv eutrofiering av vattendrag samtidigt som den minskar myrnaturens biologiska diversitet.

Vi måste förbereda oss på att kärnkraften avvecklas och övergå till att använda decentraliserad och helt förnybar energi.

Miljöförvaltningen måste ges en äkta möjlighet att sköta sitt myndighetsuppdrag. Miljötillstånd ska inte behandlas som politiska frågor i de framtida landskapen. I stället ska de behandlas under tjänsteansvar. Gruvverksamheten, som medför risker för miljön, ska övervakas bättre än i dagens läge, och gruvorna ska betala mer skatter som ersättning för att de utnyttjar vår nationalförmögenhet.

  • EU ska införa unionsomfattande koldioxidskatter, som är ett effektivt och jämlikt sätt att minska klimatutsläppen.
  • Vid sidan av koldioxidskatterna måste EU införa koldioxidtullar som förhindrar kolläckor. Det får också länder utanför unionen att minska utsläppen genom att införa egna koldioxidtullar.
  • Utsläppshandeln korrigeras genom att införa ett grundpris för kolutsläpp tills vi övergår till det hållbarare systemet med koldioxidskatter och -tullar.
  • Finland ökar sin andel av den internationella klimatfinansieringen. Klimatfinansieringen får inte tas från anslagen för utvecklingssamarbetet.
  • Skogsbruket görs hållbarare. När skogsarealen bevaras, binder skogarna stora reserver av koldioxid och förblir bra kolsänkor.
  • FSC-certifikatet införs i ekonomiskogar. Vid avverkning ska stubbarna lämnas i skogen. Den internationellt avtalade andelen skogsareal som ska skyddas, 17 procent, ska också tas som mål för skyddet i Finland.
  • Samhällets stöd flyttas stegvis från torv och kärnkraft, som är miljöskadliga energikällor, till förnybar och decentraliserad energiproduktion.
  • För att stöda den decentraliserade produktionen av energi i små enheter utvecklas antingen ett investeringsstöd eller en inmatningstariff. Lagstiftnings- och förvaltningsmässiga hinder för produktion i små enheter avlägsnas.
  • Energieffektiviteten ökas. Energirenoveringar i gamla flervåningshus stöds med hjälp av renoveringsstöd och hushållsavdraget.
  • Industrin, växthusen och gruvverksamheten överförs till den normala elbeskattningen.
  • Produktionen av vattenkraft ökas genom att höja de befintliga kraftverkens effekt och driftsgrad utan att skada naturens mångfald.
  • Överkonsumtionen av jungfruliga naturresurser minskas genom att utveckla kretsloppsekonomin.
  • Finlands vatten- och kanalleder utvecklas som energieffektiva och miljövänliga transport- och turistleder.
  • Miljövänligt reparations- och nybyggande ges stöd. Möjligheterna till träbyggande utnyttjas inom allt byggande.
  • Skattefriheten för flygplansfotogen avvecklas överallt i EU.
  • Nya kärnkraftverk beviljas inte tillstånd, Fennovoimas kraftverksprojekt stoppas. Inga urangruvor öppnas i Finland.
  • Matspillet minskas systematiskt genom information och lagstiftning.
  • Pantsystemet utvidgas till alla dryckesförpackningar och andra lämpliga förpackningar.
  • Avfallsmängderna minskas och återvinningsgraden höjs. Alla husbolag med fler än fyra bostadsfastigheter åläggs lagstadgad skyldighet att ordna fastighetsspecifika kärl för insamling av bio-, metall-, glas-, pappers- och pappavfall.
  • Produktens koldioxidavtryck antecknas på livsmedelsprodukterna. Små producenter och närproducerad mat befrias från denna skyldighet.

3.4. Mångfald i naturen

En natur med biologisk mångfald är ett värde i sig. Människan har förändrat naturen och permanent utplånat andra arter med sin verksamhet. Därför måste vi också ta ansvar för våra handlingar och för jordklotets välstånd. Biodiversiteten tryggas genom att skydda naturen och använda naturresurserna på ett hållbart sätt. De största hoten mot mångfalden i naturen är klimatförändringen, överutnyttjandet, eutrofieringen av vattendragen och ökningen av den areal som används för produktion av livsmedel. Bioekonomin som är under utveckling och även den ökande användningen av förnybara naturresurser utsätter mångfalden i naturen för ett extra tryck.

Den utrotningsvåg som pågår i naturen just nu måste stoppas. De internationella och nationella satsningarna måste utökas för att bevara skogarna, särskilt regnskogarna, samt för att minska plastföroreningen i haven och förhindra uppkomsten av ny plastförorening. Utrotningen av arter i naturen genom överfiske, plantering av skogar som domineras av en enda art och utvidgning av boskapsnäringen ska stoppas med internationella avtal och ekonomisk styrning. Arbetet måste inledas med de offentliga upphandlingarna.

För att maten ska räcka till alla och för att bromsa upp klimatförändringen är det viktigt att övergå till en mer vegetarisk kost. Djur är kännande varelser med egenvärde, och vi har ansvaret för att främja djurens välmående. Djur ska inte endast behandlas som ekonomiska resurser.

Finland ska i samarbete med andra länder kring Östersjön genomföra ett program som minskar kustländernas belastning av Östersjön och förhindrar utsläpp från fartygen i havet.

  • Europeiska unionens och Finlands jordbruksstöd förnyas så att de styr produktionen i en mer miljövänlig riktning. Stöd inriktas på produktion av ekologisk och vegetarisk mat.
  • Produktionsdjuren tryggas ett liv och förhållanden som är så arttypiska som möjligt. Långa transporter till slakteriet förbjuds. Övervakningens öppenhet och effektivitet förbättras.
  • Vid offentliga upphandlingar främjas inhemsk närproducerad mat och vegetarisk mat, och den ekologiska produktionens andel ökas.
  • Den intensiva produktionen av djur avvecklas genom att främja och stöda lokal primärproduktion och förädling av mat som bygger på näringscirkulation. Stöden i syfte att öka köttförädlingsindustrins avsättning dras in.
  • Miljöförvaltningens självständighet och resurser återställs.
  • Djurskyddsombudsmannens tjänst återupprättas och görs permanent.
  • Stöden till miljöorganisationer och deras ställning som sakkunniga som hörs av statsförvaltningen tryggas.
  • Satsningarna för att skydda myrar och gamla skogar utökas och de naturobjekt som kräver särskilt skydd och som definieras i skogslagarna beaktas bättre. Åtgärder vidtas för att utöka skyddsområdenas areal och mängder samt för att förbättra deras regionala täckning. Skyddet av den biologiska mångfalden beaktas även i ekonomiskogarna.
  • För att rädda saimenvikaren förbjuds fisket med nät på vikarens förökningsområden från april till slutet av juli.
  • Åtgärder vidtas för att säkerställa att genmanipulerade organismer inte kommer ut i naturen.
  • För pälsfarmare införs ett system för avvecklingsstöd som gör det möjligt att lägga avveckla pälsnäringen under en övergångsperiod.
  • Satsningar görs på skyddet av stora rovdjur och tjuvjakten stoppas genom att göra övervakningen och lagstiftningen strängare. Systemet för rovdjursersättningar utvecklas.
  • Allemansrätten bevaras.
  • Vattnet privatiseras inte som ett medel för att göra vinster.
  • Nya nationalparker grundas, till exempel Porkala och Sanginjoki nationalparker. Det internationella samarbetet för skyddet av det arktiska området förstärks.
  • Vuotos och Kollaja konstgjorda bassänger byggs inte.
  • Fiskerilagstiftningen ska bygga på ekologisk forskningsinformation. Åtgärder vidtas så att vandringsfisken kan stiga förbi kraftverken överallt.
  • Möjligheten att anföra kommunalbesvär om planläggningen bevaras.

3.5. Alla ska ha ett hem och möjligheter att röra sig

Bostadspolitiken ska möjliggöra högklassigt boende till skäligt pris för alla. Rätten till en trygg bostad till skäligt pris ska införas i grundlagen. Särskilt hyresgästernas och bostadsrättshavarnas möjlighet att besluta om sitt boende ska utökas.

Produktionen av sociala bostäder är för liten och fritt finansierade bostäder är dyra. För att boendet ska bli billigare måste bostadsproduktionen öka betydligt. Boendet får inte diversifieras på olika områden efter invånarnas inkomster. Det är också nödvändigt att bygga tillräckligt med små hyres- och ägarbostäder till rimliga priser för ensamboende.

I tillväxtcentra som lider av brist på hyresbostäder behövs bostadsbyggande som stöds av staten. Verksamheten ska ges fart med större startstöd än i dag. Medlen i statens bostadsfond ska användas för att öka produktionen av hyresbostäder. De får inte användas för att täcka statsbudgeten i allmänhet eller anslås till trafikprojekt.

En viktig orsak till att det är dyrt att bo är kommunernas otillräckliga produktion av tomter. De största stadsregionernas mark-, planläggnings-, bostads- och trafikpolitik ska underställas en enhetlig förvaltning. I framtiden är landskapet den naturliga nivån där riktlinjerna för bostadspolitiken dras upp.

Den giriga och slappa bostadspolitiken har resulterat i en enorm reparationsskuld i byggnadsbeståndet. Enligt uppskattningar exponeras 600 000–800 000 personer varje dag för hälsorisker som orsakas av mögelskador. Det mänskliga lidandet och de vårdkostnader som detta orsakar kan vi endast ana. Detta problem måste åtgärdas genom lagar och förordningar både på det riksomfattande och det kommunala planet.

Boendet står för en tredjedel av alla koldioxidutsläpp. Det är nödvändigt att stöda miljövänlig reparations- och nybyggnad och rikta bostadsbyggandet till platser med goda trafikförbindelser.

Det finns planer på att minska persontrafiken på flera banavsnitt, vilket inte är hållbar trafikpolitik. Trafik mellan städerna ska målmedvetet överföras till järnvägen. Den interna trafiken i de största städerna ska bygga på en kombination av spårbunden trafik och lätt trafik.

När den spårbundna trafikens volym ökar och dess kvalitet blir bättre, förbättrar den sysselsättningen och erbjuder ett trevligare alternativ till privatbilismen. I dagens läge behövs investeringar i nya banförbindelser och ombyggnadsprojekt.

Personbilsparken ska elektrifieras snabbt och de för trafik avsedda biobränslena ska reserveras för flyg-, fartygs- och den tunga vägtrafiken.

  • Rättigheterna och uppsägningsskyddet för den svagare parten i hyreskontrakt ska tryggas genom lagstiftning. Samförvaltningslagen reformeras och i detta sammanhang bestäms att majoriteten av styrelsemedlemmarna i aravahyreshusbolag som ägs av kommunen ska bestå av hyresgäster i bolaget.
  • En lag som bromsar upp hyreshöjningar stiftas.
  • Sanktioner införs för oskäligt stora hyreshöjningar samt för tomma bostäder i städer som lider av bostadsbrist.
  • Styrande åtgärder vidtas för att hyrorna i hus som staten beviljat lån och räntestöd fastställs på så sätt att hyrorna är genuint självkostnadsbaserade och förfarandet är öppet. Gamla invånare utnyttjas inte för att finansiera anskaffningen av nya objekt.
  • Normerna om parkeringsplatser luckras upp och kostnaderna för parkeringsplatser avskiljs från bostadspriserna.
  • Nya bostadsområden planläggs för ett mångsidigt bostadsbestånd. Detta förhindrar social differentiering av bostadsområden och säkerställer också att tjänsterna är fungerande och jämlika.
  • Förköpsrätt införs för invånarna i hyreshus som sätts till salu. Skyldigheten till befolkningsskydd som höjer boendekostnaderna avvecklas och parkeringsnormerna görs lindrigare på områden med goda kollektivtrafikförbindelser.
  • Ett statligt byggföretag grundas. Dess huvudsakliga mål är att snabbt lindra bostadsbristen genom att bygga långlivade, sunda och skäligt prissatta bostäder. Anropsbaserade och andra nya former av kollektivtrafik gest stöd särskilt för att förbättra förbindelserna på landsbygden.
  • Produktionsmängderna för skäligt prissatta bostäder i områden för bostadsbyggande längs järnvägsspår görs större än i dag. Produktionen av skäligt prissatta bostäder utförs på bostadsområdesnivå som en del av den övriga bostadsproduktionen.
  • Byggandet av planlagda tomter som är obebyggda främjas aktivt med hjälp av byggnadsuppmaning och förhöjd fastighetsskatt för obebyggda byggplatser samt med absoluta och sanktionerade byggnadsfrister för tomter som kommunen överlåtit.
  • VR förblir statsägt och persontrafiken öppnas inte för konkurrens.
  • Den spårbundna trafiken utvecklas till ett konkurrenskraftigt sätt att färdas genom att öka antalet turer, bygga nya banor, även dubbelspår, samt genom att förbättra bannätets skick och servicens kvalitet.
  • Godstrafiken överförs till järnvägen.
  • Kollektivtrafiken görs förmånligare än bilkörning genom att sänka avgifterna med hjälp av stödet för kollektivtrafiken.
  • Städerna planeras så att de lämpar sig för lätt trafik och kollektivtrafik till exempel genom banprojekt för stora statsregioner som får statsstöd och genom att bygga cykelfiler.
  • Trafikinfrastrukturen förblir i den offentliga maktens ägo och den ska inte bolagiseras.

3.6. Vi skapar fred tillsammans

Finland skapar fred och internationell säkerhet bäst genom att bedriva en aktiv och handlingskraftig utrikespolitik där FN har en viktig roll. Som ett militärt icke-allierat land betonar Finland ett brett samarbete, utveckling av ekonomiska relationer och medborgarorganisationernas verksamhet.

Det bästa fredsarbetet är att avlägsna ojämlikheten och främja den hållbara utvecklingen internt i olika länder, i Europa och globalt. Finland måste stöda FN-systemet och den internationella rättsordningen som bygger på det. Vi måste förstärka de öppna internationella gemenskaperna i stället för att sluta oss in i våra nationalstater. Vi måste arbeta för avväpning och fredligt förebyggande av konflikter.

Europeiska unionen är den viktigaste internationella gemenskapen för Finlands säkerhet. Genom att främja freden förstärker EU också Finlands säkerhet. EU får dock inte användas som ett redskap för maktpolitik eller intressesfärstänkande. EU:s skyldigheter till gemensamt ansvar och ömsesidig hjälp ska inte missbrukas och Finland ska alltid bestämma själv om formen av den hjälp som ges. Europeiska unionens betydelse som en säkerhetsstruktur blir svagare om den ökande nationalismen gör det svårare att utveckla ett socialt ansvarsfullt och demokratiskt Europa.

Europas stora säkerhetsproblem har sin grund i orättvisan och försämringarna i livsmiljön. Utmaningarna är arbetslösheten, osäkerheten och ojämlikheten till följd av den ekonomiska krisen och den misslyckade ekonomiska politiken, klimatförändringen med dess följder, kriserna i närområdena och särskilt i Mellanöstern och den landsflykt som de ger upphov till samt de religiösa och nationalistiska extremrörelsernas våld och terrorism. Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter hotar att bli kringskurna till följd av cyberhot och informationskrig.

Alla har rätt att söka ett bättre liv på annat håll, att ansöka om asyl är en grundläggande rättighet och alla har rätt till familjeliv oberoende av inkomstnivå. Det är inte möjligt att skapa trygghet genom att stänga gränserna och göra gränspolitiken strängare utan genom att öka människornas fria rörlighet och lagliga kanaler för inresa till landet.

De nordiska länderna är en viktig referensgrupp för Finland. De nordiska ländernas mångsidiga samarbete ger Finland trygghet, särskilt när det inte finns några garantier för vilken riktning Europeiska unionens utveckling tar. I Norden har man förstått att ett jämlikt samhälle och ett aktivt och handlingskraftigt internationellt samarbete främjar freden. Det nordiska samarbetet inom ekonomi och säkerhet ska utökas. Detta får dock inte utnyttjas som en väg att föra in Finland i Nato. Finland fattar sina utrikes- och säkerhetspolitiska beslut självständigt.

Finland ska inte gå med i militäralliansen Nato. Särskilt efter det kalla krigets slut har Nato allt klarare blivit ett redskap för USA:s och de forna europeiska kolonialväldenas maktpolitik. Nato-medlemskapet skulle försämra Finlands stabila säkerhetsmiljö. Finland ska förstärka sitt samarbete med Sverige för att främja en politik för militär alliansfrihet och internationell fredspolitik. Finland ska agera aktivt och handlingskraftigt för att förstärka FN:s och OSSE:s freds- och säkerhetsstrukturer.

Rysslands bruk av makt och kränkningar av den internationella rätten i Krim och Ukraina kan inte godkännas. Även om krisen i Ukraina inte medför ett direkt hot mot Finlands säkerhet ska Finland stödja en hållbar fred i Ukraina både som en del av EU och genom egna åtgärder.

Den ekonomiska krisen, den ökande flyktingrörelsen och den icke önskade utvecklingen i Ryssland och i det övriga Europa har lett till en åtstramning av samhällsatmosfären i Finland. Rasism, hatpropaganda och politiskt våld utövas under patriotismens täckmantel. Tron på maktpolitik och på säkerhet som tryggas med vapenmakt har blivit starkare medan förtroendet för det internationella säkerhetssystemet som bygger på avtal har blivit svagare.

Det är inte möjligt att avlägsna de grundläggande orsakerna till trygghetsunderskottet med militära medel: vapen kan inte stoppa orättvisorna i Finland eller ute i världen. Säkerheten och försvarets trovärdighet ökar när vi sköter om samhällets demokratiska strukturer och vinnlägger oss om ett jämlikt samhälle som medborgarna upplever som sitt eget.

  • Finland bedriver en aktiv och handlingskraftig utrikespolitik som bygger på ett brett internationellt samarbete och betonar fredsarbetet.
  • Vi tar emot flyktingar med respekt för deras mänskliga rättigheter och inom ramen för avtal med de övriga länderna i Europa.
  • Vi avvärjer nationalismens och extremhögerns uppsving runt om i Europa med en konsekvent vänsterpolitik.
  • Den nordiska samarbetet, även det kostnadssparande försvarssamarbetet, utökas. Finlands naturligaste samarbetspartner är Sverige, som inte tillhör någon militärallians.
  • Finland söker inte medlemskap i Nato.
  • Vänsterförbundet betraktar inte det värdlandsavtal som Finland tecknat med Nato som nödvändigt och kräver att avtalet behandlas i riksdagen.
  • Finland deltar mer aktivt i fredsbevarande operationer och operationer för civil krishantering än i dag. Naturliga operationer för Finland är FN-ledda operationer där risken att bli part i ett krig är liten.
  • Försvarsanslagen binds inte vid något index som automatiskt höjer utgifterna varje år, utan det övriga samhällets behov beaktas när försvarsanslagen dimensioneras varje år.
  • En kritisk och öppen medborgardebatt öppnas om hur omfattande anskaffningen av jaktplan till flygvapnet ska vara och hur meningsfull anskaffningen är. Upphandlingens tidtabell och omfattning anpassas efter det ekonomiska läget.
  • Anskaffningen av nya fartyg till marinen tas upp för kritisk granskning även om beställningsfullmakten redan har beviljats. Eventuella beställningar görs hos ett inhemskt varv.
  • Värnplikten utvecklas efter dagens krav genom att öka valfriheten och jämlikheten med modellen för beredskapsplikt, inte genom att gå mot en yrkesarmé. Värnplikten ska bemöta alla kön jämlikt. Straffen för vapenvägran och civiltjänstens längd görs kortare och vapenvägran straffas inte med fängelse.
  • Finland arbetar för aktiv nedrustning och avveckling av kärnvapen och går med i avtalet som förbjuder klustervapen.
  • Finland bedriver inte vapenhandel med länder som är i krig eller i konfliktområden eller som kränker de mänskliga rättigheterna.
  • Finland upprätthåller bilaterala kontakter med Ryssland. På lång sikt måste Ryssland fås att återvända till det övergripande europeiska samarbetet.
  • Finland stödjer strävandena för en fredlig lösning av konflikten i Syrien och ger humanitär hjälp till människor som lider av kriget i området. Alla demokratiska krafter i Syrien ska godkännas som parter i fredsförhandlingarna. Rojavas och Norra Syriens federations arbete med att bygga ett demokratiskt samhälle ska ges stöd.
  • Finland erkänner staterna Palestina och Västsahara.
  • Finland stödjer initiativen att ta upp frågor som gäller beskattning och världshandeln på FN:s agenda.
  • Finansieringen av utvecklingssamarbetet ökas, och vi går mot en andel av 0,7 procent av bruttonationalprodukten. En lag om utvecklingssamarbetet stiftas för att säkerställa en följdriktig utvecklingspolitik.