Vänsterns riksdagsvalprogram 2015

Vi återuppbygger välfärdsstaten

Vänstern som rörelse arbetar för ett jämlikt, rättvist och fritt samhälle som prioriterar människor och miljö. Ett jämlikt samhälle, utan rasism och diskriminering, är bäst med tanke på såväl mänsklig välfärd och miljö som ekonomi. Färre människor far illa om inkomstklyftorna krymper och servicen fördelas mer rättvist. Samtidigt styrs ekonomisk tillväxt från krisgenererande finansspekulation till sysselsättande realekonomi.

1.    Vi minskar arbetslösheten med en bättre ekonomisk politik
2.    Vi minskar inkomst- och förmögenhetsklyftorna och stoppar skatteflykten
3.    Genuin internationalism i stället för skatteparadisekonomi
4.    Hållbar miljö-, klimat- och energipolitik
5.    Ett mänskligare arbetsliv
6.    Tillräcklig basinkomst i stället för invecklat socialskydd
7.    Mindre hälsoskillnader genom jämlika och högklassiga tjänster
8.    Gemensam utbildning ger allmän bildning
9.    Konst och kultur är grundläggande rättigheter
10.    Alla ska ha möjligheter till meningsfull motion
11.    En trafikpolitik inriktad på bättre miljö och vardag
12.    Skäligare boendekostnader
13.    Fredsbygge i stället för konfrontation
14.    Bättre förvaltning stärker demokratin

Vänstern som rörelse arbetar för ett jämlikt, rättvist och fritt samhälle som prioriterar människor och miljö. Ett jämlikt samhälle, utan rasism och diskriminering, är bäst med tanke på såväl mänsklig välfärd och miljö som ekonomi. Färre människor far illa om inkomstklyftorna krymper och servicen fördelas mer rättvist. Samtidigt styrs ekonomisk tillväxt från krisgenererande finansspekulation till sysselsättande realekonomi.
Ett demokratiskt och rättvist samhälle förutsätter att alla har lika och jämlika möjligheter till delaktighet i samhällets alla sektorer. Varken förmögenhet, etnisk bakgrund, könsidentitet eller sexualitet får begränsa individens möjligheter till delaktighet. Det står inte i vare sig majoritetens eller samhällets intresse att politisk och ekonomisk makt ackumuleras hos ett fåtal.
I framgångsrika samhällen har den demokratiska staten en central roll också som generator och fördelare av möjligheter och välmående. I fråga om tjänster är det väsentligt att kommunernas ekonomi tryggas överallt, utan att glesbygden glöms bort. Välfärden undergrävs av nedskärningar och privatisering av offentliga tjänster. Det är också en fråga om jämställdhet mellan könen och inom familjen. Offentliga tjänster ger småbarnsföräldrar möjlighet att delta i arbetslivet, tack vare dem fungerar vardagen och det är möjligt att delta i samhällslivet.
De senaste årens ekonomiska politik har inte ökat vare sig sysselsättningen eller den ekonomiska tillväxten.

Välfärdsstatens återuppbyggnad förutsätter en kursändring för den ekonomiska politiken. Under kommande år behövs omfattande satsningar på en förnyad produktionsstruktur. Det behövs också investeringar som stöder sysselsättningen samt en arbetskrafts- och socialpolitik som förbättrar köpkraften och minskar inkomstklyftorna. Skatteparadisen måste elimineras och staternas inbördes konkurrens, med sämre löner, pensioner och service som vapen, måste upphöra. Detta kan uppnås genom att täppa till det inhemska skatteläckaget och ingå avtal som täcker hela Europa.
De viktigaste utmaningarna kräver lösningar som är oberoende av ekonomiska konjunkturer. Den rödgröna vänstern står för en hållbar helhet som innebär att många frågor som stöder varandra drivs samtidigt – en politik som stöder mänskliga rättigheter och miljövärden är när allt kommer omkring den bästa med tanke på allas välmående, trygghet, sysselsättning och ekonomi.

Vi minskar arbetslösheten med bättre ekonomisk politik

Statens uppgift är att se till samhället som helhet och till rättvisan, eftersom marknadsekonomin fördelar arbete och välstånd ojämnt. Staten ska reglera efterfrågan så, att ekonomi och sysselsättning inte tillåts krascha när det är lågkonjunktur eller överhettas när det är högkonjunktur.
Finlands och Europas problem beror inte på välfärdsstaten, tvärtom har de svåraste kriserna drabbat länder med svag offentlig sektor. Nokia återfår inte sin topposition och industrin börjar inte investera bara för att vårdare sägs upp, löner dumpas, servicen gallras eller gemensam egendom säljs ut.
Finland är ett i internationell jämförelse konkurrenskraftigt land. Finländska företag är emellertid konkurrenskraftiga endast om de tillverkar produkter och tjänster som det finns efterfrågan på. Finland kan inte konkurrera med tillväxtekonomierna i fråga om billigproduktion. Vi måste se om våra starka sidor och möjliggöra ny, hållbar tillväxt genom nya tillväxtbranscher och -företag.
En positiv spiral föds inte av sig själv utan staten måste vara med om att skapa arbetsplatser. Den ekonomiska krisen i Europa har visat att högerns lösningar bara förvärrar saken. Nedskärningarna i den offentliga sektorn har genom minskad efterfrågan försvagat också den privata sektorn.
I verkligheten är de arbetslösa nästan en halv miljon och de blir fler genom nedskärning av offentliga utgifter. I stället för nedskärning behövs under de närmaste åren flera miljarder i offentliga nysatsningar varje år för att främja ekologiskt hållbar produktion och för en omstrukturering av välfärdstjänster och basskydd. De offentliga investeringarna mångfaldigas i form av tillväxt i privata investeringar.
Servicesektorns arbetstagare, de som reparerar mögelskolor och de som bygger järnvägar använder sina löneinkomster och sysselsätter därigenom andra. Den ekonomiska aktivitet som uppstår är större än investeringen i sig och minskar den offentliga ekonomins skuldsättningsgrad. Denna multiplikatoreffekt är nu stor i Finland, eftersom landet har stor arbetslöshet och andra outnyttjade resurser, och eftersom det inte finns någon risk för inflation.
Finland bör av alla krafter främja stimulans också i EU-skala. Så förbättras samtidigt den inhemska stimulanspolitikens resultat. Om andra länder fortsätter nedskärningspolitiken rinner en större del av den finländska stimulansens nytta till utlandet. Avtalen om den offentliga ekonomin måste omförhandlas.
I syfte att ändra den ekonomiska politikens inriktning och förbättra sysselsättningen föreslår Vänstern:

  •     För att stimulera ekonomin och ge sysselsättningen ett lyft ska ett omfattande program med offentliga investeringar genomföras med sikte på att förbättra infrastrukturen, trygga medborgarnas service och köpkraft samt bygga upp grunden för ny industri. Investeringarna betalar sig själva på ett par år genom ekonomisk tillväxt. Den offentliga ekonomins intäkter och finansieringen av tjänsterna stärks och skuldsättningen på lång sikt kan brytas.
  •     Avtalen om offentliga ekonomier måste omförhandlas. Rörelsemarginalen för en effektiv ekonomisk politik får inte krympas genom utgifts- eller skuldtak.
  •     Samtidigt som övergången till ekologiskt och socialt hållbar ekonomi främjas ska forskning och utveckling utnyttjas för att bygga en ny industriell bas. Nya exportprodukter som ger ordentligt täckningsbidrag ska tas fram. Den största tillväxten finns redan inom ICT och grön teknologi, under de närmaste åren kan man vänta sig att det blir mer.
  •   Mögliga skolor, förfallna järnvägsspår, vägar och broar ska repareras och viktiga trafikinvesteringar ska tidigareläggas. De bostäder till överkomligt pris, som är så hett efterlängtade, ska byggas. Projekten måste sättas i gång nu, när det finns mycket ledig arbetskraft och det är billigare att bygga än när konjunkturerna går uppåt.
  •   Kommunernas arbetskraftsbrist ska åtgärdas och servicekvaliteten förbättras med hjälp av höjda statsstöd. Skolor, daghem, åldringshem, barnskydd och andra social- och hälsovårdstjänster behöver mer personal.
  •    Vid all offentlig anskaffning ska miljömässiga och sociala aspekter beaktas samtidigt som sysselsättningen av personer i utsatt ställning på arbetsmarknaden ska stödas. Handlingsmodeller som leder till att resurser som satsas på offentliga anskaffningar stannar i lokalekonomin och stöder sysselsättningen måste tas i bruk.
  •     Låginkomsttagarnas utkomst ska stärkas. Köpkraften försvagas och arbetslösheten förvärras när beskattningen skärps och stöden skärs ned så att det går ut över låginkomsttagare.
  •     Statens ägarpolitik ska ändras så att den blir aktiv och stöder sysselsättningen. Den ränta staten betalar på sina lån är mindre än avkastningen på statens egendom. Utförsäljningen av nationens egendom ska upphöra och garantier fås för att de centrala industriföretagens produktion och huvudkontor hålls kvar i Finland. Vid behov kan nya statsföretag också köpas och grundas.

Vi minskar inkomst- och förmögenhetsklyftorna och stoppar skatteflykten

I stater med små inkomstskillnader finns det mindre otrygghet och människorna är friskare och har bättre utbildning. Nationalekonomiskt sett är det nyttigt att inkomstklyftorna är små, med växande inkomstskillnader minskar den ekonomiska tillväxten samtidigt som välståndet ackumuleras hos ett fåtal.
I välbärgade industriländer har inkomstklyftorna mellan människorna minskats med hjälp av progressiv inkomstskatt. I Finland ledde åtskillnad mellan löneinkomst- och kapitalinkomstbeskattning, sänkt inkomstskatt och höjda indirekta skatter i samverkan med marknadsläget till att inkomstklyftorna omkring millennieskiftet vidgades i en takt som tidvis, också globalt sett, har varit rekordsnabb.
Vi måste övergå till enhetlig beskattning så, att alla inkomster beskattas enligt en och samma progressiva skatteskala. Genom beskattning av stora kapitalinkomster och förmögenhet kan finansieringen av tjänster stärkas utan att realekonomins drabbas i någon högre grad. Genom högre skatt på stora arv och beskattning av förmögenhet kan förmögenhetsklyftorna krympas och dynamiken i ekonomin ökas.
För att minska inkomstklyftorna och skapa en bättre skattepolitik föreslår Vänstern:
    Alla inkomster ska beskattas enligt en och samma progressiva skattetabell.
    Beskattningen av låginkomsttagare ska lindras genom att nedre gränsen för inkomstskatt höjs till 10 000 euro per år.
    Beskattningen av storinkomsttagare ska skärpas, i synnerhet på stora kapitalinkomster, genom att skattelättnaderna för dividender slopas.
    Småföretagare ska stödas genom att nedre gränsen för skyldigheten att redovisa för mervärdesskatt höjs till 25 000 euro.
    Mervärdesskatten på mat ska sänkas. Moms höjer prisnivån och priset på arbete också inom arbetsintensiva servicebranscher där beskattningen inte ska skärpas.
    Förmögenhetsskatten ska återinföras.
    Den så kallade solidaritetsskatten på överstora pensioner ska höjas i väntan på att en enhetlig progressiv skatteskala kan träda i kraft.
    Arvsskatten får inte ersättas med skatt på överlåtelsevinst eftersom det skulle innebära en försämring för dem som ärver vanliga bostäder. Det står inte heller i företagens och arbetstagarnas intresse att arvtagare med bristande företagskunnande och vilja styrs till att äga företag.
    En källskatt på 30 % införs för utdelningen på innehavarregistrerade aktier. Utländska ägare kan i efterhand kräva återbetalning till den del skatten överstiger nivån i hemlandet eller skatteavtalet.
    Nuvarande beställaransvar utvidgas till ett kedjeansvar för beskattningen som omfattar hela underleverantörskedjan.
    Kärnkraftverkens ägare ska genom windfall-skatt beskattas för oförtjänta vinster av utsläppshandeln.
    Prishöjande indirekta skatter och avgifter ska höjas bara i undantagsfall, till exempel för att uppnå bättre miljöstyrning. I så fall ska låginkomsttagare alltid kompenseras.
    Typgodkända kassaterminaler tas i bruk som gör det möjligt för skatteinspektionen att kontrollera att försäljning och bokföring stämmer överens. Detta är en väsentlig beståndsdel i kampen mot grå ekonomi.

Genuin internationalism i stället för skatteparadisekonomi

Under globaliseringsepoken har välstånd och förutsättningar för fred skapats, men också en alarmerande ökning av ojämlikhet och världsomspännande risker. Någon gemensam global förvaltning har inte funnits och globaliseringens frukter har fördelats ojämnt.
Rika länder har skyddat sina egna ekonomier samtidigt som de har krävt att andra öppnar sina. I fattiga länder har nyttan koncentrerats hos en fåtalig elit, som har samlat på sig de vinster som exploateringen av miljö och arbetskraft föder. Det industriella arbetet har flyttats till lågprisländer samtidigt som den ekonomiska tillväxten i rika länder inte riktar in sig på realekonomin utan på finansekonomin, som skapar kriser och ojämlikhet. På finansmarknaden har en ny bubbla redan uppstått, trots att följderna av den förra bubblan inte är övervunna.
Den internationella skattesmitning som förmögna privatpersoner och storföretag ägnar sig åt skapar problem för välfärdsstatens finansiering. På Vänsterns initiativ intogs redan i förra regeringsprogrammet en skyldighet för Finland att arbeta för landspecificerad företagsbokföring. Detta måste vara ett av Finlands främsta mål. För andra globala problem, bland dem klimatförändringen, måste globala lösningar också utarbetas, till exempel global skatt på utsläpp av växthusgaser.
Från utvecklingsländerna strömmar uppskattningsvis tio gånger mer kapital till skatteparadisen än samma länder får i utvecklingsbistånd. Fattiga länder kan inte på ett hållbart sätt komma på fötter om skatteflykten inte stoppas genom internationella avtal, bl.a. om att alla företag måste ha landspecificerad bokföring.
Globaliseringen har också gett människor större möjligheter att när som helst flytta från land till land. Reglerna är i alla fall diametralt olika för rika och fattiga, för utbildade och analfabeter eller för män och kvinnor. Låglönearbete förekommer inte bara i utvecklingsländerna utan flyttas in i rika länder genom exploatering av papperslösa immigranter och inhyrd arbetskraft med obefintligt rättsskydd.
En del av invandringen är ofrivillig, som när människor flyr undan fattigdom, krig, förföljelse eller svält. Det internationella samfundet måste effektivare än hittills ingripa mot dessa orsaker men samtidigt bära sitt ansvar för att hjälpa dem som tvingas fly. Människor som av olika skäl har flyttat till Finland behöver i första skedet bättre och snabbare tillgängliga specialtjänster och språkkurser för att kunna bli en del av samhället. Den som har flyttat till Finland måste accepteras som fullvärdig samhällsmedlem, med lika rättigheter och skyldigheter. Den människohandel som förekommer i anslutning till invandringen måste också identifieras bättre än hittills och systemet för att hjälpa offren måste förbättras.
För att bygga upp ett rättvisare internationellt system föreslår Vänstern:
    Finland ska ansluta sig till de länder som förbereder en finansmarknadsskatt. Skatten ska göras så heltäckande som möjligt men i första skedet räcker det med en mindre grupp länder.

    Landspecificerad företagsbokföring ska vara Finlands främsta mål.

    I stället för frihandel och investeringsskydd behövs socialt och ekologiskt hållbar hantering av ekonomin. EU:s och Förenta Staternas TTIP-frihandelsförhandlingar ska avslutas och EU:s och Kanadas CETA-avtal förkastas.

    Banksektorn och finansmarknaden ska vara hårdare reglerad än nu. Genom att göra åtskillnad mellan investerings- och depositionsbanker kan en myckenhet byråkrati och problem undvikas. Bankerna ska också vara utsatta för konkursrisk.

    Det ska inte vara tillåtet att gömma undan egendom i innehavarregister utan allt aktieinnehav ska registreras i den verkliga ägarens namn.

    En hållbar lösning på skuldkrisen förutsätter omförhandling och skuldsanering.

    Finlands anslag för utvecklingsbistånd ska höjas till 0,7 procent av bruttonationalprodukten.

    Människohandelns offer ska ges villkorslöst uppehållstillstånd. Misstanke om prostitution ska inte utgöra grund för avvisning.

    Systemet med förvar ska upphävas, endast brottslingar får låsas in.

    Papperslösa migranter ska få hälsovård och ha rätt till mödrarådgivningens tjänster. Papperslösa barn ska ha samma rättigheter som andra, till exempel rätt till grundutbildning.

Hållbar miljö-, klimat- och energipolitik

Grunden för hållbar ekonomi är en självförsörjning som skapar nya arbetsplatser samtidigt som den tar ansvar för biodiversitet, mänsklig välfärd och kommande generationer. Inom energiproduktionen måste man satsa på förnybara energikällor och energisnåla lösningar. Centraliserade kraftverk ska ersättas med decentraliserad, sysselsättande och försörjningstrygg småskalig produktion.
Återvinning är bättre än att gräva upp material ur marken, återvinning sysselsätter bättre än nya gruvor. Å andra sidan stiger malmfyndigheterna i värde och ska helst sparas för kommande generationer. Genom att införa miljöskatter och slopa miljöskadliga bidrag kan också statens finanser stärkas. Vid exploatering av nya mineralfyndigheter ska tillräcklig övervakning och tillräckligt stränga lov garantera hållbar gruvhantering som inte förstör miljön i närområdet.
Bioekonomin ger Finland många nya möjligheter. Nya arbetsplatser ska vara hållbara. Biodiversiteten i skog- och kärrmarker måste beaktas i produktionen av biomassa. Stubbar och gammal skog ska inte räknas in i energiindustrins biomassa. Torvtäkt försvagar biodiversiteten i kärr och vattendrag.

En kosthållning med tyngdpunkten i vegetabilier och närmat ska främjas för skol- och annan massbespisning, samtidigt som säsongväxlingarna i råvarutillgången ska beaktas. Stödsystemen ska styra till etiskt och ekologiskt hållbar djurhållning, bort från högeffektiv boskapsuppfödning och pälsfarmning.
Artskyddet ska grundas på vetenskapliga data i fråga om till exempel varg, björn och lodjur, liksom också skarv. Saimenvikaren behöver effektivare skydd, arten är helt beroende av vad vi i Finland gör för att skydda den. Finland ansvarar också för det globala naturskyddet. Finland ska aktivera sig inom FN och Europeiska unionen för att hindra globalt överfiske och för att motarbeta borrning efter gas och olja i Arktis.
Finland ska agera aktivt för ett klimatförändringsavtal i FN:s regi och främja en global skatt på växthusgaser. Det inbördes sambandet mellan FN:s biodiversitetsavtal och klimatavtalet måste stärkas. Samtidigt ska arbetet fortsätta för att utveckla klimatlagen och göra den mera verkningsfull.
För att främja hållbar miljö- och klimatpolitik föreslår Vänstern:
    Inhemsk och hållbart producerad bio- och solenergi, vindkraft och jordvärme ska stödas. Staten måste i en energistrategi förbinda sig till långsiktigt stöd.
    Förnybar energiproduktion hämmas av miljöskadliga stödformer. Stödkonstruktionen mellan träflis och torv måste rivas.
    Skatt ska införas på gruvornas jordämnen och på handelsgödsel.
    Den allmänna energiförbrukningsnivån ska genom ansträngningar av näringsliv, kommun och stat före 2030 sänkas till cirka 60 procent av nuvarande nivå så, att största delen av energin kan produceras med förnybara energiformer. En central faktor i minskningen av energikonsumtionen är att hushållen och industrin kan öka sin energieffektivitet.
    Finland ska vara kolneutralt före 2050.
    Klimatlagen ska innehålla bindande mål för utsläppsminskningen och utvidgas till att omfatta alla sektorer.
    Användningen av stenkol ska upphöra i snabb takt. Användningen av torv ska minska och gradvis upphöra genom satsningar på förbränningsteknik och genom att styra torvtäkten till kärr som redan är utdikade.
    Inga nya kärnreaktorer ska byggas.
    Inbyggt slitage i produkter ska förhindras genom att på EU:s inre marknad införa lagstadgade garantitider för hushållsmaskiner och elektroniska apparater.
    Den fusionerade Naturresurscentralen ska som ett av sina främsta mål ha ekologiskt hållbart inhemskt fiske och fiskerihushållning.
    Forststyrelsens naturtjänster ska vara fortsatt oavhängiga av Forststyrelsens affärsverksamhet. Forststyrelsen får inte bolagiseras.
    Skyddet av gamla skogar och kärr ska i synnerhet i södra Finland ges tilläggsresurser. Nationalparksprogrammet ska få en fortsättning.
    För att skydda Östersjön i allmänhet och Skärgårdshavet i synnerhet ska utsläppsregler och övervakning skärpas i enlighet med senaste forskningsrön. Lantbruksstödet ska ändras så att det stöder en utsläppsminskning.
    Verksamhetsförutsättningarna ska tryggas för miljöministeriet och NTM-centralernas miljöansvarsdistrikt, både genom att se till att de har tillräcklig personal och genom effektivare användning av tvångsmedel.
    Alla djurförsök ska så snart som möjligt upphöra. De kan ersättas med till exempel vävnadsodling och datormodellering.
    När ett nytt smart elnät byggs ut ska var och en ha möjlighet att genom så kallad nettofakturering sälja sitt överskott av egenproducerad energi tillbaka till nätet.
    Utbyggnaden av vattenkraft ska inriktas på ökad effekt och driftsgrad vid existerande kraftverk. Samtidigt ska vandringsfiskens möjligheter att stiga upp för lek tryggas.

Ett mänskligare arbetsliv

Globalisering innebär ändrade arbetsvillkor. I varje land strävar arbetsgivarna efter mindre löneförhöjningar än hos konkurrenterna, eller rentav till lönesänkning. Detta försvagar arbetstagarnas köpkraft och därmed den totala efterfrågan och tillväxten. Osund konkurrens med arbetsvillkor som vapen måste stoppas med hjälp av alleuropeiska regler.
Det räcker inte att sysselsättningen statistiskt sett blir bättre. Satsningar måste också göras på arbetets kvalitet, på efterlevnad av kollektivavtalens villkor, på reell jämställdhet mellan könen i fråga om lön, på arbetshälsa och på tillräcklig utkomst. Ungdomsarbetslösheten i hela Europa är ett problem som inte får lösas genom att de unga görs till låglönereserv med sämre arbetsvillkor, utan genom att främja uppkomsten av riktiga arbetsplatser och möjligheter till utbildning. Stopp måste också sättas för att låglönearbetet ökar i synnerhet inom kvinnodominerade branscher.
Var och en som så önskar ska ha rätt att arbeta på heltid och i fast anställning. Arbete ska delas också genom förkortad arbetstid med tryggad förtjänstnivå och med beaktande av ökad produktivitet. Det långsiktiga målet är en arbetsvecka på 30 timmar. Kortare arbetstid och flextid ska alltid införas utgående från arbetstagarens intressen. Fackföreningsrörelsens ställning som arbetstagarnas intressebevakare ska stärkas i hela Europa, arbetstagarnas rätt att organisera sig och strejka ska stödjas överallt. Rätten att förhandla kollektivt ska utsträckas till att omfatta också egenföretagare och frilansare.
Diskriminering av kvinnor, äldre, studerande och invandrare försvagar arbetsvillkor och löner. All diskriminering i arbetslivet måste aktivt bekämpas och den enskilda arbetstagaren får inte lämnas ensam med problemen. Mångfalden av grunder för diskriminering måste beaktas – orsaker som kön, etnisk bakgrund eller funktionshinder kan vara inflätade i varandra. Diskrimineringen av äldre arbetstagare är också ett allvarligt problem som med stigande pensionsålder kan växa i omfattning. Det ska finnas tillräckliga sanktioner mot diskriminering.
Det ska vara möjligt att kombinera arbete och familj. Som stöd för förvärvsarbetande och föräldraskap ska det finnas ett utbud av offentliga tjänster som motsvarar människors verkliga behov. På samma sätt som för vården av små barn ska det vara möjligt att kombinera arbetsliv med anhörigvård så, att hela ansvaret inte vilar på familjerna och kvinnorna.

För att förbättra arbetslivets kvalitet föreslår Vänstern:

    Korttids- och snuttarbetstagare samt inhyrda arbetstagare ska ha samma rättigheter som fastanställda och det ska finnas fungerande övervakning av hur dessa rättigheter förverkligas

    Det ska vara i lag förbjudet att utnyttja inhyrda arbetstagare som inte har tillsvidareanställning hos respektive bemanningsföretag.

    Arbetstagare ska ha garantilön och nollavtal ska vara förbjudna.

    Alla som har annat än fast heltidsanställning ska få snuttjobbstillägg. För deltidsanställning ska det finnas särskild motivering och denna ska vara inskriven i arbetsavtalet.

    Omställningsskyddet ska förbättras för arbetstagare över 50. Företag som säger upp personal ska åläggas ett större ansvar för vad de uppsagdas pensioner kostar.

    Stigar tillbaka till arbetslivet ska skräddarsys för dem som tvingas lyfta invalidpension på grund av psykisk ohälsa men ändå vill tillbaka till arbetslivet.

    Uppsägningsskyddets minimi- och ersättningsnivå ska vara den samma i hela Europa.

    För att uppnå jämställdhet i fråga om löner ska förtroendemännens rätt till löneinformation utvidgas och lönerna höjas i kvinnodominerade yrken.

    Nuvarande mamma-, pappa- och föräldraledigheter ska sammanslås till en 6+6+6-modell som reserverar en 6 månaders period för vardera föräldern och en period som föräldrarna får använda hur de vill.

    Kostnaderna för föräldraskap ska utjämnas mellan samtliga arbetsgivare.

    Kollektivavtalens allmängiltiga ställning stärks och parallellt med dem inrättas lagstadgad minimilön. Samtidigt ratificeras den europeiska sociala grundstadgans artikel 4.1 i vars tillämpningsdirektiv det stipuleras att lönen ska motsvara minst 60 % av landets medelnettolön.

    Det ska finnas lag på att underbetalning av arbetskraften är lika med bedrägeri. Arbetsgivarnas möjligheter att shoppa runt bland kollektivavtal ska förhindras genom ny lagstiftning.

    Fackförbunden ska ges rätt att föra talan för att de ska kunna ingripa mot påtryckning och diskriminering.

    Det ska göras lättare för unga att komma in i arbetslivet, till exempel genom satsningar på läroavtalsutbildning, högklassig och tillräcklig arbetspraktik samt tillräckligt många studieplatser.

    De anställda ska ges rätt att delta i val av bolagsstyrelse.

Mindre hälsoskillnader genom jämlika och högklassiga tjänster

Skillnaderna mellan finländare i fråga om hälsa och förväntad livslängd har vuxit sig alarmerande stora. Den offentliga sektorn erbjuder alla högklassig specialistvård men för pengar har man kunnat köpa sig en omkörningsfil, till samhällssubventionerade privata vårdtjänster. Systemet är splittrat och därmed ineffektivt och fullt av problem. I Finland betalar patienten själv en exceptionellt stor del av vårdkostnaderna.
Vårdtjänsterna ska vara jämlika, skattefinansierade och offentligt producerade. Vänsterns mål har varit en integrering av tjänsterna så, att byråkratiska gränshinder elimineras. Vårdreformen i vardande uppfyller detta mål. Starkt befolknings- och finansieringsunderlag garanterar tillräckliga resurser för högklassiga tjänster också för invånarna i små kommuner. En centralisering av tjänsterna med inbesparingar som enda motivering ska förhindras genom att den lagtext som stipulerar att tjänsterna ska produceras nära invånaren hålls i kraft. Viktigast i social- och hälsovårdsreformen är att den offentliga sektorn bär ansvaret för att ordna och producera servicen.
Det måste finnas garantier för att de utomordentliga mål som uppställts för lagen också realiseras när reformen i praktiken genomförs. Alldeles särskilda ansträngningar krävs för att organisera verksamheten i samkommunerna med produktionsansvar, att utveckla närtjänster som primärvård och grundläggande socialvård samt att stärka demokratin och invånarnas delaktighet. Nästa skede av lagstiftningen ska införa direkt folkval till social- och hälsovårdsområdenas representantskap och områdena ska ges rätt att uppbära skatt.
Småbarnsfostran ska göras mer mångsidig och dygnet runt-tjänster ska erbjudas. Tillgången till barndagvård ska inte vara begränsad på den grund att föräldrarna är arbetslösa eller föräldralediga, utan varje barn ska ha subjektiv rätt till småbarnsfostran. Nollklassen för dagvårdsavgifter ska utvidgas och avgifterna ska vara mer progressivt graderade.
Äldreomsorgen ska ha tillräckligt stor yrkeskunnig personal. De gamlas självbestämmanderätt och rätten till en värdig ålderdom ska tryggas och omsorgen ska motsvara behoven. Nya former av gemensamt boende, serviceboende, långtidsomsorg och långvård samt närståendevård och hemvård måste utvecklas parallellt. Ensamboende åldringars behov av service ska vara föremål för regelbunden utvärdering och uppföljning.
Snabbare hjälp än hittills ska kunna fås för problem med den mentala hälsan. Den som söker hjälp på grund av mentala problem ska få sitt vårdbehov utvärderat inom ett dygn och vid behov ska vårdrelationen kunna etableras omedelbart. Resurserna för öppen mentalvård ska stärkas avsevärt eftersom systemet för närvarande inte klarar av att erbjuda tillräckligt stöd för alla behövande.

För minskade hälsoskillnader och tryggade högklassiga tjänster föreslår Vänstern:
    Social- och hälsovårdstjänsterna ska inte underställas en budgetram, som skulle fungera som nedskärningsautomat, utan finansieras med hjälp av en social- och hälsovårdsskatt som ersätter kommunalskatten.
    I social- och hälsovårdsområdena ska beslutsfattandet vara demokratiskt via direkta val.
    Hälsocentralernas klientavgifter ska slopas.
    Kostnaderna för hälso- och sjukvård ska täckas med skattemedel via en enda finansieringskanal.
    Subventioneringen av privata vårdtjänster via FPA:s sjukförsäkring ska upphöra.
    Systemet för läkemedelsersättningar ska ändras så, att utgiftsbördan lättas för kroniker och patienter som behöver mycket medicin.
    Rådgivningsbyråerna och skolhälsovården ska få större resurser och stärkt styrning med stöd av en lagstadgad servicenivå.
    Barndagvårdens gruppstorlekar ska stadgas i lag.
    Varje barn ska ha rätt till småbarnsfostran.
    Barnskyddets finansiering ska tryggas för både preventiva och terapeutiska tjänster. Ett fungerande barnskydd är en fråga om mänskliga rättigheter.
    I äldreomsorgslagen ska ingå stadganden om personaldimensionering. Minimum ska höjas till 0,7 vårdare per klient.
    Stödet för närståendevård ska vara tillräckligt och utbetalningen överföras till FPA.
    Snabbare hjälp ska fås för mentalhälsoproblem.
    All social- och hälsovård ska beakta den mänskliga mångfalden. Personalens beredskap att med respekt bemöta till exempel sexuella minoriteter och könsminoriteter ska stärkas genom fortbildning.
    Offer för våld i närrelationer ska ha tillgång till lågtröskelhjälp. Det ska vara en subjektiv rättighet att få plats på skyddshem.

Tillräcklig basinkomst i stället för invecklat socialskydd

Socialskyddet upplevs ofta som invecklat och passiverande. Ofta motsvarar det inte heller behoven hos dem som råkat i oväntade svårigheter eller de allra mest marginaliserade. Socialskyddet måste fortsättningsvis nivåhöjas och via regionala försök omvandlas i riktning mot basinkomst. Därmed skulle utkomsten förbättras för såväl arbetslösa och deltidsarbetande som egenföretagare och frilansare. Möjligheten för arbetslösa att börja arbeta och att ta emot arbete måste förbättras och byråkratin förenklas.
Lagstiftningen ska motsvara servicebehovet. Om människor inte i onödan bollas från lucka till lucka kommer socialarbetarna att ha tid för egentligt socialarbete. Klientens och de anhörigas möjligheter att delta i och påverka serviceprocessen bör säkerställas.
För uppbyggnaden av ett bättre socialskyddssystem föreslår Vänstern:
    Basskyddet under tiden som arbetslös, folkpensionen, de minsta sjuk-, faderskaps-, moderskaps- och föräldrapenningarna, hemvårdsstödet, studiepenningen och startpenningen för företagare ska höjas till 800 euro per månad, varefter detta förenhetligade basskydd binds vid förtjänstindex.
    Alla ansökningar om stöd ska tas emot i samma lucka.
    Det belopp man kan förtjäna utan att förlora rätten till arbetslöshetsskydd ska höjas.
    Företagare ska kunna få arbetslöshetsersättning redan en månad efter att företagsverksamheten bevisligen har upphört.
    Den så kallade Lex Soininvaara, som skär bort 20 och 40 procent av utkomststödet för ungdomar, ska upphävas.
    Delaktighetsfrämjande socialskydd får inte göras till en förevändning att godkänna tvångsarbete.
    Vänsterns mål är att basinkomst ska införas.

Gemensam utbildning ger allmän bildning

Målet för vänsterns utbildningspolitik är att fostra kunniga, tänkande medborgare som kan sina rättigheter och skyldigheter. Småbarnsfostran bygger grunden för sociala färdigheter, grundskolan skolar till inlärning och lär barnen att tänka, andra stadiet ger allmänbildning och grundläggande färdigheter för arbetslivet, i högskolorna växer experterna fram. Lärandet är inte heller begränsat till denna utbildningsväg eller till dessa institutioner. Människan lär sig hela livet och en god utbildning ger grunden för det.
För framväxten av tänkande och aktiva medborgare är det av central betydelse att varje individ kan avläsa olika medier och förstår inte bara det ytliga innehållet utan också motiven och den djupare innebörden bakom budskapet. Kritiskt tänkande och nya former av läsförmåga ska vara övergripande mål för hela utbildningsvägen. Från kontrollsystem och ett lärarcentrerat arbetssätt ska skolorna övergå till förtroendeskapande kultur och inlärning på jämlik grund.
Utbildningen ska vara tillgänglig för alla. Den nya universitetslagen, resultattänkandets utbredning till skol- och vetenskapsvärlden, poängsättningen av skolor och nedskärningarna har lett till att jämlikheten i finländsk utbildning numera är ifrågasatt. Vänstern eftersträvar en ny universitetslag som, i stället för nuvarande marknadslogik och företagshierarki, bygger på en värdegrund av vetenskaplig och konstnärlig frihet, demokrati och bildning.
Den finländska framgångssagan, en enhetlig grundskola, ska reformeras utgående från sina egna starka sidor. En privatisering enligt svensk modell måste avvisas eftersom den är dyr och kommer att rasera inlärningsresultaten.
Grundskolan ska fostra till jämlikhet och mångfald. Läromedel, undervisning och skolornas praxis ska utvecklas så, att de motarbetar stereotypa könsroller och stöder jämlikhet för alla människor. Skolornas sexualundervisning ska stöda sexuell självbestämmanderätt och mångfald i fråga om sexualitet och könsidentitet.
Universitetslagen av 2010 och den nya yrkeshögskolelagen har skapat tumult inom högskolevärlden. Finansieringen av vetenskap och undervisning är allt mer beroende av marknadens lagbundenheter. Vetenskapssektorns offentliga finansiering får inte vara avhängig av produktivitetsmål eller av vilka nationella spjutspetsar som för tillfället dominerar industrin.

För bättre utbildning föreslår Vänstern:
    Ett skäligt maximum för gruppstorlek inom småbarnsfostran och grundskola ska stadgas i lag, så att varje barn kan få individuellt bemötande och en god inlärningsmiljö.
    Behovet av specialundervisning ska beaktas på alla stadier, från barndagvård till vuxenutbildning. Alla har rätt att lära sig, oberoende av om det i bakgrunden finns funktionshinder, sjukdom, invaliditet o.a.dyl.
    Verksamheten måste tryggas för de nord-, enare- och koltsamiska språkbona.
    Skolornas undervisning i samhällslära och deras demokratifostran ska stärkas. I skolornas läroplaner ska dessutom inrymmas undervisning i medborgarfärdigheter för 2000-talet, som programmering, datasäkerhet och färdighet i att avläsa sociala medier.
    Skolornas segregerade religionsundervisning ersätts med gemensam undervisning i etik, religionskunskap och livsåskådningslära. Daghemmens konfessionella fostran ska upphöra.

    För närvarande får en femtedel av årskullen ingen utbildning alls på andra stadiet. En treårig utbildning på andra stadiet ska garanteras för alla ungdomar. Andra stadiets läromedel ska vara gratis. Dubbelexamen och gymnasium ska fortsättningsvis kunna avläggas på fyra år utan att det orsakar ekonomisk skada för vare sig läroanstalt eller studerande.
    Högskolestudier ska vara fortsatt avgiftsfria också för utländska studenter i alla utbildningsprogram, för dem som avlägger en andra examen och under hela studietiden.
    Högskolenätet ska inte gallras och högskolor ska inte sammanslås eller indras bara för specialiseringens eller sparandets skull.
    Studiestödet ska stärkas så, att det möjliggör heltidsstudier i hela landet. Studiepengen ska gå att leva på och kraven på motprestation ska lindras. Praktikanter får inte utnyttjas som gratis arbetskraft.
    Medborgarinstitutens finansiering ska tryggas och nätet förbli heltäckande i hela landet.
    Vi ska inte ge avkall på den styrka som ligger i att universitetsstudierna leder till magisterexamen.
    Universiteten ska vara bättre arbetsgivare än i dag och omotiverade visstidsanställningar ska göras ordinarie. En ny universitetslag ska beredas.
    Offentligt finansierade sakkunnigorgan för läromedelsproduktion ska tillsättas. Nya läromedel ska gratis finnas tillgängliga för alla. Skolor och lärare kan av materialet fritt sammanställa läroplansenliga helheter.
    Statsfinansieringen för forskning ska överföras från strategisk forskning och statsrådsutredningar till grundfinansiering för forskningsinstitut och universitet. Endast icke-vinstdrivna forskningssamfund ska kunna få finansiering för strategisk forskning och utredningar.

En trafikpolitik inriktad på bättre miljö och vardag

Fungerande kommunikationer är nödvändiga för att näringslivets transporter och människors vardag ska löpa. En fungerande infrastruktur är konkurrenskraftens grund. Finlands trafikleder förfaller, hittills uppgår det ackumulerade reparationsbehovet till 2,3 miljarder och summan växer i accelererande takt. Sverige investerar sex gånger mer än Finland i trafikens infrastruktur och satsar två och en halv gång mer på underhållet.
Utanför städerna är det viktigt att det existerande trafiknätet underhålls bättre än hittills. Därför måste mer finansiering ordnas för underhåll av grundläggande infrastruktur. Urbaniseringen förutsätter att nya trafikinvesteringar riktas i synnerhet till tillväxtcentra. Kollektivtrafikens serviceutbud måste tryggas på en nivå som innebär att alla kan ta sig till skolan, arbetet eller basservicens tjänster. Kollektivtrafiken ska göras mer attraktiv och dess trafikandel ska öka. I synnerhet för glesbygden ska nya serviceformer utvecklas, som samordnade persontransporter och anropsstyrd kollektivtrafik.

I stadsregionerna ska trafikplaneringens prioritetsordning vara: gång, cykel, kollektivtrafik och privatbil. Kollektivtrafiken ska samordnas till en användarvänlig resekedja som gör det möjligt att via en och samma tjänst köpa resebiljett, kombinera resor och betala. Offentligt producerade databaser ska öppnas för allmänt bruk, öppna data gör det möjligt att med smarta applikationer utveckla trafiken till service.
Utvecklad smart trafik måste vara ett av de främsta målen för trafikpolitiken. Med smart trafik avses att informations- och kommunikationsteknologin utnyttjas för att göra trafiken smidigare, säkrare och miljövänligare. Med hjälp av smart trafik kan antalet privatbilar fås ner, kollektivtrafiken löpa bättre och trafikens utsläpp minskas. Smart trafik kan också öppna betydande globala marknader för finländska företag.
För bättre trafik föreslår Vänstern:
    Under nästa regeringsperiod ska flera miljarder reserveras för nya trafikprojekt, med betoning på spårvägsprojekt.
    Anslagen för underhåll av grundläggande infrastruktur ska växa med minst 100 miljoner euro per år.
    Offentligt producerade databaser ska öppnas för allmänt bruk.
    Tillväxtcentra ska bättre än hittills länkas samman genom investeringar i spårförbindelserna. För att garantera effektiv gods- och passagerartrafik ska ett program för modernisering av bangårdarna inledas. Korridorer för kollektivtrafik skapas och beaktas i all markplanering och i allt byggande..
    En nivåhöjning för kollektivtrafiken i storstäder ska finansieras genom trängselavgifter. I Stockholm ledde de till minskad privatbilism och minskade utsläpp, och de flesta tar sig till arbetet på annat sätt än med privatbil. Också bilisterna är nöjda eftersom trafiken löper bättre och staden inte är full av halvtomma bilar som står på tomgång.
    Staten måste trygga subventioneringen av städernas kollektivtrafik och höja kollektivtrafikens basnivå i glest bebyggda regioner.
    Staten ska stödja arbetet på att utveckla smart trafik och eliminera hindren för dess utveckling.

Skäligare boendekostnader

Bostadspolitiken ska trygga högklassigt boende till skäligt pris för alla. En politik som utgår från invånarnas intresse gör det möjligt att bo på fungerande avstånd till arbetsplats och behövlig service.
Främsta orsaken till att det är dyrt att bo är att kommunerna inte skapar tillräckligt många tomter. För att trygga en god bostadspolitik i kommunerna ska staten och stadsregionerna ingå bindande avtal om markanvändning, boende och trafik (MAL) som dels garanterar en tillräcklig tomtreserv och en regionalt mångsidig invånarstruktur, dels leder till att det byggs där kollektivtrafikförbindelserna är goda och till att bostadsområden har den service som behövs. Genom att stipulera om sanktioner för brott mot MAL-avtalet kan man garantera att kommunerna är aktiva i fråga om att anskaffa tomtmark och vid behov begagnar sig av alla markpolitiska instrument som står till buds: frivilligt markköp, förköpsrätt och tvångsinlösning.
Produktionen av hyresbostäder måste i synnerhet i huvudstadsregionen öka betydligt. Ett tillräckligt utbud är enda sättet att hållbart sänka boendekostnaderna. I de största stadsregionerna ska mark-, planläggnings-, bostads- och trafikpolitik underställas en enhetlig och politiskt fungerande förvaltning.
För att främja gott boende till skäligt pris föreslår Vänstern:
    Staten och städerna ska ingå bindande avtal om markanvändning, boende och trafik. Avtalet ska trygga en bostadsproduktion som är tillräcklig, av rätt kvalitet och rätt lokaliserad.
    Byggherrens och byggfirmans ansvar för bostädernas skick och sundhet ska förlängas till att omfatta byggnadens hela livscykel.
    Nuvarande normer för bilplatser och befolkningsskydd ska upphävas eftersom de höjer boendekostnaderna.
    Tillräckligt många små hyres- och ägarbostäder för ensamboende ska byggas.
    Invånare och husbolag ska uppmuntras till decentraliserad, husspecifik energiproduktion, till exempel solpaneler eller jordvärme.
    I nya bostadsområden ska bostadsbeståndet vara mångsidigt. Så förhindras social segregering och tryggas fungerande service och jämlikhet.
    Vid försäljning av hyreshus ska hyresgästerna ha förköpsrätt.
    För att förebygga marginalisering och bostadslöshet ska det finnas mer boenderådgivning och fler socialgårdskarlar. Staten ska stöda kommunerna i fråga om boenderådgivning.
    Det ska vara en grundläggande rättighet att bo.
    I hyres- och bostadsrättshus ska de boende ha mer beslutanderätt än hittills.

Fredsbygge i stället för konfrontation

Vänstern verkar för fred, välstånd och utveckling, mot nationalism, rasism, upprustning och militarism. En säkerhet som bygger på samarbete ska stärkas i stället för den instabiliserande upprustningen. Säkerhet ska i första hand handla om mänsklig trygghet, frihet till mänskliga och sociala framsteg utan svält, förtryck och rädsla.
Alla länders nationella säkerhet är avhängig av internationell säkerhet, som bygger på en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Finland ska kraftfullt stödja FN och den internationella rättsordning som bygger på FN-systemet.
All ekonomisk och samhällelig verksamhet är beroende av datakommunikationer. Det hot som samhällets sårbarhet innebär får under inga omständigheter utnyttjas mot civilbefolkningen och dess grundläggande behov. I arbetet för bättre cybersäkerhet får varken människors demokratiska rättigheter eller staters suveränitet kränkas.
Militäralliansen Nato är ett redskap för Förenta Staternas maktpolitik som ökar motsättningarna i världen och slösar resurser på upprustning och kärnvapen. Medlemskap i Nato skulle försvaga Finlands säkerhet, självständiga beslutsrätt och möjligheter att verka för en stärkning av strukturerna för internationell fred.
Nordiskt samarbete ska understödas eftersom det främjar fred och säkerhet. Det nordiska samarbetet ska ändå inte förstås som en bakväg till finländskt Nato-medlemskap. I säkerhetspolitiskt avseende ska Finland inte bara förbli militärt alliansfritt utan dessutom vid behov tillämpa neutralitetens ideal för att lösa konflikter och krig.
Finland är EU-medlem men håller samtidigt fast vid sin egen utrikes- och säkerhetspolitiska rörelsemarginal. Finland ska främja en sådan Europeisk union som verkar för att främja fred. EU får inte utnyttjas för intressepolitik och konfrontation.
För att bygga global fred och trygga Finlands säkerhet föreslår Vänstern:
    Värnplikten ska utvecklas enligt Vänsterns modell för beredskapsplikt, som motsvarar de nutida behoven av mer valfrihet och jämställdhet, inte i riktning mot en legoarmé.
    Civiltjänstgöringstiden ska förkortas och aktörer inom den offentliga och tredje sektorn sporras att erbjuda plats för civiltjänstgörare. Straffen för totalvägran ska slopas.
    Försvarsanslagen ska inte vara kopplade till en tillväxtautomat. Anslagen ska dimensioneras enligt verkliga behov och med beaktande av samhället i övrigt.
    Finland ska delta i det FN-ledda fredsbevarandet. Alla operationer ska ha FN-mandat. Finland får inte låta sig drivas till att bli part i några som helst konflikter eller inbördeskrig.
    Finland ska inte ansöka om eller bereda Natomedlemskap och inte heller utveckla sina Natorelationer så, att de i praktiken binder Finland vid att utgöra en del av Natosystemen.
    Finland ska inte bedriva vapenhandel med länder som befinner sig i krig, hotas av konflikt eller bryter mot de mänskliga rättigheterna. Finland ska i EU verka för en begränsning av vapenhandeln och stödja FN:s åtgärder för att begränsa vapenhandeln. Vapenhandelskontrollen ska vara öppen.
    Finland ska erkänna staten Palestina och verka för internationellt erkännande.

Konst och kultur är grundläggande rättigheter

Med hjälp av konst och kultur kan människor uttrycka sig själva, kommunicera med andra, bli delaktiga i gemenskapen och gestalta världen brett och kritiskt. Konst och kultur utgör grundläggande förutsättningar för mänskligt liv och social interaktion och ska betraktas som grundläggande mänskliga rättigheter.
Fri kulturell verksamhet stärker och skapar nya sätt att leva. Konst och kultur skänker samhället immateriellt välmående. Genom att sträva efter att öka det immateriella i stället för det konsumtionscentrerade välmåendet skapas inhemskt arbete, vilket är hållbart också med tanke på miljön.

Konst och kultur tillhör alla, oberoende av förmögenhet, ålder och bakgrund. Konst och kultur ska göras allt mer tillgänglig där människor bor och rör sig: också i förorter och på små orter.
Alla barn och unga ska ha jämlik möjlighet att ta del av konst och kultur. Förutsättningarna för delaktighet ska inte vara beroende av familjens ekonomiska situation eller bostadsort.
Grundskolan spelar en central roll i att erbjuda barn och unga mångsidiga upplevelser av konst och kultur. Detta ger dem en chans att inspireras och hitta något eget att intressera sig för. Varje barn ska ha garanterad rätt att, om hen så vill, delta i grundläggande konstutbildning: bildkonstskolor, konservatorier och andra konstläroanstalter.
Stat och kommun spelar centrala roller i produktionen av kulturella tjänster. Biblioteket är vår överlägset mest populära kulturtjänst. Närbibliotekens ställning måste tryggas och tillräckliga medel anslås för bibliotekens nyanskaffningar.
Tillräckligt stora statsandelar ska tryggas för teatrar, museer och orkestrar, för att det ska vara möjligt att erbjuda regionalt täckande kulturtjänster i hela Finland. Förutsättningarna för det fria konstfältets verksamhet ska stärkas och så kallade kulturinstitutioner sporras till tätare samarbete med det fria fältet.
Konstnärer, kulturarbetare och yrkesverksamma inom de skapande branscherna ska för sitt arbete ha en ersättning som det går att leva på. Social- och pensionsskyddet för kulturarbetare ska höjas till arbetslivets allmänna nivå.
Konstnärer ska ges bättre möjligheter att ägna sig åt långsiktigt konstnärligt arbete.
Upphovsrätten ska för konstnärer och dem som arbetar inom de skapande branscherna trygga möjligheterna att få sin utkomst av konstnärligt arbete och rätten att själv bestämma om sina verk. Upphovsrätten ska fortfarande förvaltas av undervisnings- och kulturministeriet.
För att stöda konst och kultur föreslår Vänstern:
    Mervärdesskatt för kulturtjänster ska fortsättningsvis uppbäras enligt reducerad momssats.
    Momssatsen för e-böcker och e-tidningar ska sänkas till samma reducerade momssats som gäller för andra kulturtjänster.
    Konstnärernas social- och pensionsskydd ska förbättras.
    Villkoren för arbetslöshetsskyddet ska göras skäligare så, att utgångspunkten är att konstnärer inte ska behandlas som företagare.
    Antalet konstnärsstipendier och konstnärspensioner ska ökas.
    Större statsandelar för kulturinstitutioner och verksamhetsunderstöd för det fria fältet ska beviljas.
    Biblioteksersättningarna ska höjas så att de motsvarar nivån i de övriga nordiska länderna. Biblioteksersättningen utvidgas till att omfatta också forsknings- och skolbibliotek.
    Kulturinstitutionernas och det fria fältets turnéverksamhet ska stödas.
    Det ska göras lättare för nya konstformer att få stöd.
    Målet ska vara att inträdet till museer är gratis.

Alla ska ha möjligheter till meningsfull motion

Stillasittandet kostar samhället uppskattningsvis två miljarder per år. Motionen ska visserligen vara individens fria val men samhället ska inte blunda för den ojämlikhet som råder inom motions- och idrottsfältet. Hälsoskillnaderna har vuxit hand i hand med inkomstskillnaderna. Forskningen visar att den som är fattig inte alltid kan välja fritt i fråga om sin hälsa utan att valen dikteras av ekonomin. Det räcker inte med teoretisk frihet att röra på sig. Stat och kommun måste skapa meningsfulla och ekonomiskt överkomliga motionsmöjligheter för att den vägen inspirera till aktivitet.
Stillasittandet är en följd av många i sig positiva företeelser. Digitaliseringen har skapat nya fritidsmöjligheter, moderna färdmedel och apparater som minskar den fysiska arbetsbördan har gjort sitt till för att öka vårt välmående. Men samtidigt står de för ett av de största hoten mot vår framtid genom att allt yngre personer mår fysiskt dåligt, blir sjuka och dör i förtid.
Fritidsmotion ska finnas tillgänglig för alla och den påbörjade motionsfinansieringsreformen ska lyftas upp till ett gemensamt projekt för nästa regering. Den organiserade idrottens största problem – att idrotten marginaliserar ungdomar bort från motion – måste åtgärdas genom att stödja sådana fritidsaktiviteter som ungdomarna själva vill ägna sig åt. Finland gör en statistisk störtdykning från en plats i täten i fråga om hur mycket barnen rör på sig till rena bottennivån för ungdomsidrott. Orsaken är att det är dyrt att hålla på med organiserad idrott och att den är alltför målinriktad. Finansieringen ska också styra kommuner och idrottsorganisationer till att verka för att kvinnor och minoriteter får en bättre ställning i motions- och idrottssammanhang.
För att stöda motionsmöjligheterna föreslår Vänstern:
    God planläggning ska möjliggöra smidig vardagsmotion. Gång och cykling i kombination med kollektivtrafik ska alltid vara det primära färdsättet.
    Skol- och daghemsdagen ska innehålla mer motion. Skolan i rörelse-rutinerna ska utsträckas till alla skolor. Varje skoldag ska barnen röra på sig i minst en timme. Vid val av motionsform ska hänsyn tas till att barn och unga har varierande behov och den schematiska uppdelningen enligt kön på gymnastiklektionerna ska slopas.
    Det stöd staten beviljar kommuner för motionsverksamhet ska i synnerhet inriktas på sådan verksamhet för barn och unga som alla kan delta i oberoende av förmögenhet, ambition eller färdigheter.
    Statsstödet för motion ska förutsätta motprestation så, att kommuner sporras att satsa på motion för både specialgrupperna och massorna.

Bättre förvaltning stärker demokratin

Välfärds- och rättsstaten förutsätter god förvaltning. Minskningen av statsanställda genom produktivitetsprogrammet sparade åren 2006–2010 in uppskattningsvis 216 miljoner men under samma tid ökade anskaffningen av privata tjänster med över 500 miljoner. Regionförvaltningens och statens personalbrist leder inte bara till dyra konsulttjänster utan också till bland annat försvagat rättsskydd, bortvittrade arbetsförmedlingstjänster och undermålig miljöövervakning.
Produktivitetsprogrammet syftade till minskad personalstyrka. Det ska inte upprepas. Resultatprogrammet som kom därefter ska justeras mot större helhetssyn, så att det vid behov är möjligt att öka personalen när detta skulle garantera ett bättre slutresultat. Långsam och invecklad byråkrati försvårar verksamheten för såväl individer och företag som kommuner.
Fungerande förvaltning stärker en fungerande demokrati. Statens centralförvaltning och styrningen av den ska inte centraliseras mer än att stödfunktionerna sammanslås. Ministerierna ska inte sammanslås till ett ämbetsverk, vilket skulle leda till att allt mer makt centraliseras hos statsministern.
Fungerande förvaltning är också en förutsättning för jämlikhet. Skyddet mot diskriminering ska förbättras och tillräckliga resurser tryggas för diskriminerings- och jämställdhetsombudsmännen. Diskriminerande lagar måste skrivas om: äktenskapet ska öppnas också för par av olika kön och translagen förnyas på ett sätt som respekterar individens rätt att själv definiera sitt kön.
Utan ett klart mål blir det ingenting av den kaotiska reform av kommunala strukturer som har pågått under flera regeringars tid. Den komplicerade förvaltningsmodell som bygger på ett sammelsurium av värdkommuner, samkommuner av olika slag och landskap samt regionförvaltningsverk och NTM-centraler, måste ersättas med tydlig och demokratisk trestegsförvaltning där varje nivå inte bara beslutar om tjänsterna utan också uppbär skatt och finansierar dessa tjänster.
För att bygga en effektivare och mer demokratisk förvaltning föreslår Vänstern:
    Den mekaniska minskningen av statens personal måste upphöra. I stället ska resultaten betonas.
    Makten får inte centraliseras hos statsministern genom att sammanslå centralförvaltningen.
    Överlappande och ansvarsmässigt otydlig förvaltning ska elimineras. Sådan service som måste organiseras på ett överkommunalt plan ska administreras genom demokratiska val.